tisdag 4 augusti 2009

Håhåjaja...

Nästan varje gång vi ska göra något, så blir Sandra orolig innan vi kommer iväg. Så nästan varje gång får hon ett utbrott. Så även imorse… Och min huvudvärk kom tillbaks som ett brev på posten, fast intensivare och Alvedon har inte hjälpt idag.

Efter mycket om och men och skrik och elände, kom vi iaf iväg och hann till affärerna före dom flesta. Det var faktiskt väldigt lugnt och det tackar jag för! Så började jakten på jeans… Eftersom huvudet sprängde och tålamodet tog slut redan innan vi åkte hemifrån så gick jag där och hoppades att det hela skulle gå så smidigt som möjligt. Och fast jag vet att det bästa jag kan göra för att det ska funka är att vara lugn och fast Sandra var på bra humör, så reagerade jag som en trotsig treåring.

Jag letade efter jeans som brukar finnas i såna där hyllor som typ täcker en halv vägg, med storlekar i tum, så jag kunde hitta några som satt bra BÅDE i midjan och benlängden. Men icke! Fanns inte! Jag HAR ju sett det, men vart??? Efter att ha kollat både H&M, Kapp Ahl, Lindex och Cubus så gick jag motvilligt in på JC. Andra får älska affären, inte mig emot, men jag hatar den! Svindyra byxor som inte är ett dugg bättre än andra jeans…

Men jag tänkte att det får kosta, bara dom sitter bra och jag behöver ju bara köpa ett par såna så kan jag kanske hitta billigare sen, nån annanstans. Bara jag får hjälp att kolla ut rätt storlek, så jag slipper leta igenom alla högar medan Sandra väntar, för då hinner jag inte långt innan hon tröttnar, nämligen. Och prova hur många som helst fixar hon inte, så jag behövde lixom lite hjälp här.

Irriterad var jag ju redan innan, så när expediten, som höll på med nån uppläggning hon sa var sååå viktig, inte hade tid att hjälpa oss, så tog jag argt tag i rullstolen och sa att ”Nu skiter jag i det här, du är tydligen alldeles för tjock för att kunna ha några jeans!”

Mamma Mia! Skäms över mig själv! Ja, Sandra fick ju tokspel, förstås, och gallskrek så tårarna sprutade att hon ville ha jeans. Sen sa hon att hon var tjock, men då sa jag att det är hon absolut inte, men det är fel på ”alla” byxor. Stackars Sandra! Snacka om barnslig och opedagogisk morsa! Rätt åt mig att huvudet sprängde!

Desperat knatade jag in på Kapp Ahl igen, och Sandra gallskrek fortfarande. Jag andades lite först, sen bad jag någotsånär lugnt om hjälp och OJ vad gulliga dom var! Två expediter, som nog såg att jag var nära explosion, bad mig bara gå med Sandra till provrummet så kom dom sen med jeans i olika modeller och storlekar och med ett stort vänligt leende på läpparna. Sakta försvann min irritation.

Jag tycker ju fortfarande att det är förskräckligt att det inte finns jeans för ”normala former” eller är det onormalt med former på tjejer idag? Ska man vara platt överallt? Sandra har breda höfter, som jag, och hon är inte tjock, men likförbannat är alla byxor för trånga i midjan. Eller är hon tjock??? Hur ska man se ut egentligen???

Nåja, nästan alla byxor som expediterna kom med, var ju även dom, för smala i midjan och för långa i benen, men en modell kunde hon iaf ha, så jag köpte två av den sorten = 600 spänn. Det är väl helt okay att ge 300 för ett par bra jeans, iofs… Och på JC hade jag fått ge ännu mer för ETT par. Nåja, sen kom Göran, som hade varit på andra ärenden, och han, trots att han är karl, brukar ofta hitta saker och lugna mig i affärerna. Det gjorde han idag med, tack min tålmodiga älskling! Han hittade tre par som tillsammans kostade 400:- DET gillas!

Så nu har Sandra iaf fem par långbyxor och det var ju det som var viktigast. Vi hittade några tröjor med, men eftersom jag inte var på strålande humör… så räckte det med tre personer i kö för att tjuriga Nina skulle lämna tröjorna och gå ut. Å andra sidan kan jag köpa tröjor när jag är själv, för det behöver inte Sandra prova. Nu är det bara ridbyxor kvar, för det hittade vi inte idag. Det behöver hon innan skolan börjar, hur nu det ska gå till…

Medan vi provade jeans så tjatade Sandra om nya skor. Hon älskar skor! Och i somras lånade hon Görans träskor så fort vi skulle ut på tomten i Danmark, så jag tänkte att hon ju kunde få köpa sig ett par träskor för sina egna pengar som hon hade med sig. Hon hittade ett par med älgar på och är överlycklig!


Jag är mest glad att dagens äventyr är över, och ser fram emot att morgondagen har goda möjligheter att bli en bättre dag än idag.
Kramen!

5 kommentarer:

Pernilla Be sa...

Du var en hårt prövad mamma idag minsann. Men du är inte mer än människa. Många gånger denna sommar har jag velat skrika "håll käften jävla unge" till Tove. (Konstigt att ett barn som inte pratar kan tjata så mycket.) Men jag har bitit mig i tungan varje gång, och istället känns det som jag explodera inifrån. För mig är det viktigt att Tove inte upplevs som ouppfostrad. Tar jag i "för mycket" är jag rädd att folk reagerar, men oftast tar jag "för lite" för det hjälper sällan att ryta. "Milt fösande framåt" är vår strategi för det mesta. Tove har autistiska drag säger hennes läkare, och det yttrar sig mest i att hon har urkass tidsuppfattning och vill göra allting precis NU, allt är på hennes villkor och hon kan absolut inte "bjuda till", och vi kan tyvärr inte resonera med henne. Hon kan inte förstå att om hon avstår nu så kan hon få en fördel senare. (Som en 3-åring ungefär.) En prövning varje som sagt. Kul att det blev fem byxor till slut i alla fall :-)

kram//pernilla

Mamman sa...

Stackare, vilken dag. Skickar över en cyberkram. Vet precis hur det är har ett lättare h-vete när det kommer till jeans och byxor för precis som din dotter så har min höfter och det minsann får man inte ha...grrr. För varje prövad par byxa sjunker dotterns självförtroende och man får kämpa med både sig och henne inför nästa par. Hoppas kvällen blir bättre för er iallafall så ni får en bra avslut på dagen. Kram

Photo by Maria sa...

Vilken dag.. Men ni lyckades i slutändan ändå.. Credit till dig..
Att tålamodet tryter emellanåt är inte så konstigt, det gör det på oss alla ibland..
Kan förstå att Sandra är nöjd över sina tofflor, de var ju coola med älgarna på..

Hoopas din huvudvärk är helt borta nu och att dagen i morron blir bättre..

Kramar
Mia

Helen sa...

Hejsan
Ush vilken dag, känner igen mig så väl i det du skriver om när humöret tryter och hornen växer ut ur pannan. All pedagogik som man kan försvinner i ett nafs, Kommer hoppa in här med jämna mellanrum då det är så intressant att läsa om någon mer som har barn med autism. Min son är dock mindre blir 2 nu i september.
Lycka till med allt och hoppas huvudvärken försvinner. Idag är en ny dag. Bara att ta några djupa andetag och börja om :)
Kram Helen

Ida Almqvist sa...

Hej Nina lilla! =D
Jag håller helt med på punkten om jeansen. Ska alla tjejer vara som glasspinnar eller får dom (som jag) ha lite mage, lite större höfter och bredare lår??? Eller ska man sitta ner och äta två ärtor och en liten potatis varje måltid?? Det är juh svårare för oss som har former att hitta byxor. Jag fattar nt en annan sak. Varför hjälpte nt butiksbiträderna dig när du kom med Sandra i rullstol??
Sandras träskor var jättecoola. Dom skrek juh bara Sandra. Älgar och Sandra!! Det är sommar på högsta nivå.

Hopppas huvudvärken släpper, Nina!
MEGASOMMARKRAMEN FRÅN IDA