Det
blev en kort promenad igår. Sandra tröttnade fort och ”allt störde” vilket bara
blev jobbigt för henne. Men en liten prommis är ju bättre än ingen prommis. Planen
var att vi skulle gå förbi ”aktivitetsparken” (träningsredskap utomhus) och
eftersom det kan vara nån där, även om det inte händer så ofta, så ville jag
förbereda Sandra på det.
Nu
förstår hon ju inte sånt som att det kanske blir si eller så, men hon hade iaf
hört det om det nu var så, tänkte jag. Det var det. Folk i parken, alltså. Det
bästa är förstås att inte säga att vi ska dit alls, utan stanna om det är fritt
när vi går den vägen. Så har vi också gjort hittills, men nu kan Sandra vägen,
och vet vart vi är på väg, så nu går det inte att hålla hemligt längre.
Det
var ju inte lätt att hantera situationen när vi fick gå förbi parken, och det
dessutom var folk där Sandra inte tyckte dom borde vara. Det kunde gått bra om hon
varit stabil, men nu är hon skör. Och jag saknar det tålamod som krävs…
Jag
hade en reservplan i huvet och tänkte att vi går en runda och avslutar med att
köpa glass. Men jag ville inte säga att vi skulle köpa glass istället för
parken, för då förknippar Sandra det med att vi måste köpa glass varje gång det
är folk där. (Ett typ-exempel på ”steget-före-tänk” som man bör ha för att
undvika problem).
Istället
var min plan att bara ta en promenad, och sen göra ett spontan-stopp vid
affären och fråga Sandra om hon ville ha glass.
Men
det där med folk i parken stressade för mycket och det var nog orsaken till att
promenaden inte kunde bli så lång. Sandra ville inte gå mer utan satte sig i
rullstolen och gnällde och var arg. Eftersom mitt tålamod inte är på topp av
tröttheten just nu så valde jag att gå hem istället.
När
vi kom hem låg det paket i brevlådan. Tack finaste vännen för uppmuntran när
jag behövde det som mest. Bl.a. var det en massa små Pom-Poms som jag letat
efter i ett par års tid.
Jag
har länge tänkt göra ett jobb åt Sandra, där hon får använda en stor pincett,
och då passar det ju bra att plocka såna små pom-poms. Så jag har haft ett jobb
liggandes halvfärdigt ett tag, men nu kunde jag få det klart och ska prova det
på Sandra vid tillfälle.
Hon
ska alltså skruva bort ett lock, titta vilken färg det är under och sen ta rätt
pom-poms med pincetten och lägga i rätt kork, sen skruva på locket igen. Många
moment och bra träning samtidigt som jag tror hon kommer tycka det är roligt.
Här
är ett annat kork-jobb där Sandra får para ihop bilder. Det har hon testat och
gillade.
I
paketet låg också en hel del annat spännande pyssel och fint material,
klistermärken, fingerdockor och massa annat fint. Och en bunt med ”klipp-tidningar”
som ju går åt massor här. Tack bästa rara fina Mona!! Jag blir alldeles tårig
av sån omtanke.
.
1 kommentar:
Vilken underbar vän och människa Mona är❤️
Och väldigt fiffiga uppgifter du fixat till Sandra må jag säga. Du är superduktig och så himla kreaktiv.
Kramar om ❤️
Skicka en kommentar