lördag 3 juni 2017

Att bygga upp en trygghet och rasera den

När folk säger att dom ska komma och hälsa på, eller jobba, och Sandra liksom är så överlycklig för att hon älskar personerna som säger så. Hon pekar med sitt finger i luften och säger ”Lovar du det” och personen svarar ”Jag lovar det”

Så kommer dom inte.

Varför lovar man det då? Varför kan man inte fatta att man måste komma om man har lovat, om det så bara är en timma för att göra ett nytt avslut och säga att man inte kommer mer? Fattar inte folk vad dom ställer till med hos Sandra, som bara älskar allt och alla, men blir sviken gång på gång?

Det svåra är ju att Sandra inte förstår lögner, eller förändringar som sker av annan orsak. Men hon förstår tillräckligt för att bli stressad och orolig. Därför är det bättre att inte lova! Det gäller i alla lägen, vi lovar aldrig något förrän vi vet att det blir som vi säger. Ser vi till att det alltid blir som vi säger, så bygger vi upp en grundtrygghet hos Sandra som gör att hon klarar oförutsedda händelser och förändringar man inte kan styra över. För livet är ju livet, och ibland händer saker fast man lovat. Men vårt mål är att det aldrig ska hända, för då klarar hon att det gör det.

I Sandras värld ska saker bara fungera, och vara som det brukar. Punkt.




.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Men åh så dåligt,tråkigt att Sandra råkat ut för sånt.
Här har vi märkt stress hos H när vi hade en assistent som ständigt var borta,påstått sjuk men jag tror inte det stämde alla gånger (inte som FK hade godtagit som sjukdom vill säga).Vi andra fick jobba på tok för mycket,stanna kvar på jobbet när hen sjukade sig en timme före hen skulle börjat osv.Till slut blev det så att hela gruppen blev påverkade men mest och värst var det såklart för H som gillar den assistenten.Synd bara att det inte räcker att vara gillad,man måste faktiskt fungera också.
Nyss ville denna person jobba här igen och jag begärde att få kolla närvaron med stället hen jobbar på nu.Då backade hen ur och kom inte ens på intron vi planerat,meddelade sig inte och svarade inte i telefon.Såna personer borde inte arbeta med människor tycker jag.
Kollade nyss och denna assistent var bara närvarande 1 (!) hel månad (plus semestermånaden) på ett helt år.Ändå har hen mage att ifrågasätta att jag vill kolla upp närvaron..
Det är allmänt problem att rekrytera nu men jag håller tummarna för er,att ni hittar rätt lämpade assistenter helst igår.
Hoppas ni har det bra!
Annette

Annelie L sa...

Hon är klok hon, eran fina Sandra, för det är mycket, mycket bättre att vara snäll ❤️

Linda sa...

Det är så intressant och gripande att följa er. Jag kan inget alls om autism, halkade in här efter ditt inläg hos Meekatt och fastnade bara. Har nu sakta börjat lära mig lite av allt du skriver, även om det förstås är svårt att sätta sig in i. Jag beklagar verkligen att ni svikits. Ni verkar vara en fin familj och jag önskar er all lycka.