onsdag 21 juni 2017

Att tänka om och göra rätt

Son-rise går ju en hel del ut på att hitta individens intresse här och nu, och bygga vidare utifrån det. Som vi alltid har gjort, på sätt och vis, fast inte så uttalat, kanske.

Jag har inte lärt mig jättemycket om det än, men har börjat tänka mer på det i vardagen. Som igår, t.ex. när vi var på promenad i ett nytt område. Plötsligt ville Sandra ha glass, men vi hade inte tänkt köpa det den här gången. Det blir så lätt ett problem nästa gång då, så dom gånger vi köper glass måste vi göra det tydligt att det inte kommer bli så varje gång. Och när vi då är på ett nytt ställe, så kommer Sandra att förknippa det med att köpa glass nästa gång om vi gör det första gången. Då blir det väldigt lätt låsningar och utbrott, om vi inte köper glass varje gång och det är kanske inte lämpligt alltid.

Hursomhelst, det var en liten parentes, för just där vi var igår, när Sandra ville köpa glass, fanns det ingen glasskiosk eller affär nånstans inom rimligt avstånd. Vi var nämligen nere vid en liten sjö och tittade på and-ungarna.


När Sandra då gnäller efter glass, och är på väg att fastna i det, så har man ju som assistent (eller förälder, för den delen) två val. Antingen tar men en konflikt och säger Nej. Då skulle Sandra troligtvis få ett utbrott. Man skulle (kanske lite irriterat) svara att det inte finns någon glass där och vi inte ska köpa det, och Sandra skulle vara grinig resten av promenaden. Så hade jag kunnat gjort. Så har jag gjort…

Men nu har jag lärt mig bättre sätt, som jag försöker använda istället, för det mesta iaf. Sist jag pratade om Son-rise med verksamhetsansvarig på assistansbolaget, så sa han ”Man kan leka”

Men så enkelt, egentligen. Att jag liksom inte tänkt på det tidigare, utan istället skapat en konflikt med Sandra i något som hon faktiskt inte förstår. För vill hon ha glass så struntar ju hon i om det finns nån eller inte. Hon vill ju ha det ändå.

Igår sa jag okay, och ställde mig lite snett framför henne där hon satt i rullstolen. Vilken sort vill du ha? Chokladglass? Så låtsades jag sleva upp glass i en bägare som jag gav henne. Det blir tio kronor. Sandra var genast med på noterna, skrattade och låtsades betala. Här ska du få lite papper också, sa jag, och Sandra skrattade ännu mer.

Sen gick vi vidare och hon satt nöjd i sin stol och hummade (som hon bara gör när hon är riktigt nöjd) medan hon låtsades äta av sin chokladglass. Jag fick smaka lite jag med.

Jag fick min vilja igenom – vi köpte ingen glass. Sandra fick sin vilja igenom – vi ”köpte” glass. Alla nöjda och glada, och inget utbrott. Så man har ett val för det mesta. Man kan själv bestämma ganska långt om det ska bli konflikt och utbrott, eller skratt och lek. Det är ju inget svårt val, när man bara blir medveten om det.


Annelie undrar om Sandras bostad ligger i närheten av vårt hus. Det är ca 1,5 mil mellan, så det är väl ganska lagom med tanke på flyttbestyren. När Sandra bott in sig har vi tänkt flytta vi med, och om det blir som vi tror i dagsläget så kommer vi ha ca 3 mil till Sandra sen. Lagom det med så vi kan röra oss lite fritt utan att riskera att mötas vid olämpliga tillfällen.

Må så gott.

.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Men precis... leka går ju alldeles utmärkt, det håller man ju på med hela tiden med de mindre barnen, såklart det funkar högre upp i åldrarna också, vilken härlig känsla att lösa " problemet" på ett så smärtfritt sett 👏
Ha en härlig dag ❤️❤️

Emelie Vestman sa...

☺❤