Det
är inte så lätt att planera när Göran och jag inte hinner prata med varandra.
Sandra vet ju förstås ingenting om någon flytt än, och vi kan inte säga något för långt i
förväg eftersom hon inte vet vad det innebär. Det skulle bara oroa och det är
ju onödigt.
Men
hur vi ska göra och hur vi ska berätta för Sandra, måste vi först prata igenom
noga, Göran och jag. Och det är ju inte så lätt, eftersom Sandra är nära oss
hela tiden. Vi får försöka passa på när hon har lagt sig på kvällarna.
Hursomhelst
har vi lyckats planera ett litet första steg som vi tror blir bra. Att flytta
hemifrån förstår ju inte Sandra, även när vi kommer så långt att det är dags
för flytt. Så just det tänker vi inte säga till henne. Det blir istället så att
vi flyttar tillsammans. Ja, inte att vi gör det, förstås, men Sandra får tro
att det är så. Vi jobbar ju ändå så mycket, så det blir ingen större skillnad
på personalen i början. Vart vår dubbelsäng står är inget hon kommer förknippa
med vart vi bor, och dom flesta av våra möbler får hon ta med sig. Hon har mer
användning av dom än vi, och vi klarar oss med lite hopplock tills vidare. När
vi jobbar hos Sandra använder vi assistanssängen, och en extrasäng om vi är
där båda.
Sen
kommer ju andra att ta över, vartefter vi hittar assistenter, och då blir det
inga konstigheter att vi jobbar mindre. Så hon kommer inte förstå att hon har
flyttat hemifrån, utan plötsligt bor hon i en annan bostad och plötsligt är
assistenterna med henne mer än vi föräldrar.
Att
assistenter är med henne gillar hon ju, så det kommer inte bli några större
problem, när vi bara hittar folk som passar för uppgiften. Däremot kommer det
säkert bli reaktioner av själva flytten, men det är ju inte så mycket att göra
åt. Vi får ta det lite lugnt och hantera reaktionerna vartefter dom kommer.
Känner jag Sandra rätt kommer hon tycka det är spännande i början. Men hon är
van att bo där vi bor nu, så omställning kommer det förstås bli.
Hur
själva flytten ska gå till har vi inte hunnit prata igenom, men vi har en liten
första plan iaf. Sen får vi bygga vidare vartefter vi ser hur det går med allt.
Vi har kommit fram till att vi måste berätta vad som är i görningen, så när vi
får tillgång till Sandras bostad, och allt är klart, åker vi dit med henne och tittar.
Då berättar vi också att ”vi” ska bo där snart, alternativt att hon ska bo där och vi följer med.
Det
är första gången vi berättar något i förväg, som inte Sandra förstår innebörden
av. Sånt är annars alltid bättre att inte berätta förrän det är dags, för det
oroar bara om hon inte har upplevt det tidigare. Men det här är så stort att
hon behöver förberedas, och då får vi försöka hitta ett sätt som hon kan förstå
lite.
Efter
det tänkte vi ju försöka packa dom saker vi kan packa utan att det påverkar
Sandras vardag. Tanken är att livet ska vara som vanligt så länge som möjligt.
Men vi tänkte också att Sandra kanske klarar att vara med i själva flytten, med
lite småplockande. Så hon blir delaktig och hinner förbereda sig. Bara vi inte
stökar för mycket när hon ser, för det fixar hon inte.
När
vi sen kommer till lite större förändringar så hoppas vi att vi har någon som
kan ta Sandra medan vi stökar. Någon annanstans än här i stöket... Det är iaf grovplaneringen
som den ser ut just nu. Vi kommer säkert att ändra den vartefter, när vi ser
hur det går och hur Sandra mår. Huvudsaken vi har en plan att börja på,
lösningar och anpassningar brukar vi inte ha några större problem med att hitta
när det krävs.
Det
är både spännande och lite oroligt, men ska nog gå bra. Det brukar det ju.
.
1 kommentar:
Jag tycker det låter som en väldigt bra plan. Lycka till med allt 💚🌺💚
Skicka en kommentar