söndag 11 juni 2017

Flyttförberedelser och andra anpassningar

På lördagar äter inte Sandra middag, utan ett lite kraftigare mellanmål istället. Det beror på att hon äter chips på kvällen, och det skulle bli för mycket att klämma in en middag också. Därför äter vi också en lunch som är lite mer ordentlig och som Sandra tycker om, inte fisk t.ex.

Hursomhelst, vi brukar äta risgrynsgröt, Sandra och jag. Sandra får också smörgås till det, så hon blir mätt. Eftersom jag är för bekväm för att stå och koka egen gröt varje lördag (och inte har den tiden) så köper vi alltid färdig. Det är väl egentligen orsaken till att jag också äter, för det är lagom med en halv rulle till Sandra.

När andra så småningom ska ta över, och Sandra ska köpa all mat för sina pengar, så känns det onödigt att hon ska köpa en gröt i veckan och slänga halva. Så jag har tänkt ett tag att jag ska ändra på lördagsrutinen. Men det är ju inte bara att ändra, som ni vet.

Jag köpte i alla fall mannagryn i veckan, och gjorde en portion till mig själv, som Sandra fick smaka. För att hon skulle veta vad det är innan vi provar att byta. Hon gillade den, vilket hon iofs brukar säga första gången, så vi får väl se när vi provat ett par gånger på riktigt.

Det vore ju bra med mannagrynsgröt istället, för det blir mycket billigare för Sandra framöver. Hon kommer ju inte alltid ha föräldrar som skjuter till när det behövs. Allt vi gör nu, är ju bra om det även fungerar sen, liksom. Slipper man ändra viktiga rutiner för Sandra så är det ju lugnast så. Förändringar lär det bli ändå, med tiden.


Men det svåraste med flyttplanerna när vi inte har några assistenter är ju att Göran och jag inte har någon möjlighet att prata med varandra. Vi måste ju lägga upp en bra plan på nåt sätt. Hur och när förbereder vi Sandra? Hur lägger vi upp flytten? Ska det bara plötsligt vara klart, och ett nytt ställe för Sandra att bo på, eller ska vi ha ”inskolning” och hur lägger vi upp den isf? Hur ska vi flytta möbler utan att oroa Sandra? Vilka rum ska användas till vad, och hur? Vad måste vara klart innan hon kommer dit? När ska vi berätta vart hon ska bo? Hur ska vi berätta det? Vi behöver prata igenom, och förbereda in i minsta detalj…

Så nu hade det varit bra med ett fungerande korttids som ställde upp lite.

Hursomhelst, vi får ta ett problem i taget och lösa det vartefter. Det brukar ju gå bra tillslut. Igår blev det i alla fall en promenad, äntligen. Och en jättemallig tjej som gick hela vägen själv! Förutom i en nerförsbacke, eftersom hon inte klarar att köra rullstolen nerför.

När vi åt lunch så frågade Sandra vart vi skulle gå på promenaden. Jag hade väl tänkt att hon kunde få styra vägen lite själv, under promenadens gång. För att hon skulle tycka det var roligt att köra stolen istället för att åka i den.

Men Sandra gav sig inte, utan frågade om och om igen, så jag frågade vad hon tänkte på. Vart vill du gå? sa jag. Det där är svårt för Sandra att svara på, men jag måste ju ge henne chansen. Hon svarade mest ”Hmm, vart gå?”

Jag sa efter ett tag att jag inte visste. ”Du får säga” och tillslut sa hon vart hon ville gå. Wow! 👍 Sånt är helt fantastiskt! Och självklart blev det som hon önskade. Det var promenadkartan hon menade och det gick jättebra.


Första gången vi använde den blev Sandra stressad. Vi bestämde då att inte använda den när hon ska gå själv, för det blir för många moment för henne att hålla reda på. Vi har använt den ett par gånger när hon sitter i stolen, och då har hon varit stolt över att hon själv har följt vägen och flyttat bilderna vartefter vi gått förbi dom olika ställena. Ja, man får ju så klart hjälpa henne och visa lite, men nästan själv iaf.

Igår gick hon själv, körde rullstolen, flyttade bilderna (och hittade vägen) samt bad om vatten flera gånger under promenaden. Alltså WOW! 👍👍

Bara man backar när det behövs, och ställer små lagoma krav när förmågan visar sig, då kommer framstegen.

Att bereda vägen betyder inte att curla, eller göra sakerna åt Sandra, utan det betyder att anpassa rätt och ställa rätt krav, så Sandra kan själv dom gånger hon kan. Vilket dessutom varierar från gång till gång, från dag till dag, beroende på omständigheter och mående. Det är när man förstår det man kan göra ett bra jobb.


Idag ville Sandra ha skapande, så vi satsar på det om hon inte hinner ändra sig innan vi kommer så långt. Allt är förberett och klart, eftersom det var meningen att hon skulle göra det för ett par dagar sen, när hon valde att pussla istället.

Vi tränar ju på det där att få välja själv i den mån Sandra klarar det, så när hon väljer något vill vi uppmuntra det så långt det är möjligt. För att Sandra ska få möjlighet att vara lite mer delaktig i sitt annars så uppstyrda liv. Men det är en svår balansgång, för om vi inte styr upp tillräckligt blir hon orolig och stressad. Vi måste läsa av henne och anpassa varje sekund och vi vet inte riktigt hur vi ska göra för att hitta den rätta balansen, men vi jobbar på det.

Jag önskar er en fin dag.

.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Som jag och många med mig sagt hur många gånger som helst.. Ni gör ett fantastiskt jobb, tänk om alla barn hade så engagerade och omtänksamma föräldrar.
Blir så glad över Sandras framsteg när hon får mår bra ❤️ Kramar

Bellan sa...

Svårt med alla moment ni måste ta er igenom när det gäller flytten. Men ni är alltid så duktiga och löser saker som verkar helt omöjliga.

Wow, att Sandra sa vart hon ville med promenaden! Ryser när jag läser... härliga framsteg!

Saknarkramar ♥
//Bellan