Gårdagen
var en toppen-dag. Sandra var på strålande humör mest hela tiden och det blev
en del skoj och bus.
Vi
gjorde inte så mycket, men det var ju ett frissabesök mitt på dagen och sen var
damen ganska nöjd. Vi har den mest fantastiska frissan man kan önska sig när
man är beroende av anpassning och lugn, vi är såå tacksamma över det 💗
Fotot är från ett tidigare frissabesök |
Idag
vill Sandra ta en biltur, och hon kunde faktiskt säga det igår. Hon blev lite
otålig och sa som hon brukar säga när det är nåt hon vill men inte kan få fram.
”Vad göra imorgon”
Hon
behöver då ett par konkreta förslag, varav det ena bör vara det hon tänker på.
Det är ju inte alltid så lätt att veta vad hon tänker, och ibland hjälper det
att ge henne papper och penna. Då kan hon rita, och sen berätta vad hon vill
göra.
Igår
satt hon i badet när hon blev orolig över morgondagen, så det var inte riktigt
läge med papper och penna. Och jag visste inte vad hon menade, vilket ju är bra
ibland, för då måste hon förklara. Det svåra är ju om hon inte kan förklara och
jag inte förstår.
Men
igår kom det tillslut fram att hon ville åka bil, och det var ju fantastiskt
bra! Att hon kunde få fram det, trots att det var väldigt svårt för henne.
Tyvärr kan hon inte få som hon vill, och det är ju lite synd, eftersom vi vill
uppmuntra dom gånger hon förmedlar sig.
Idag
får hon besök, och det kommer hon också tycka är roligt, så hon kommer inte
sakna bilturen. Men det är ändå synd när hon inte kan få gehör för det hon får
fram.
Besöket
vet hon inget om än, eftersom det är en ny bekantskap och vi inte kan förklara
vem det är för henne. Så det blir ett överraskningsbesök istället, det är det
bästa när man inte kan förklara ordentligt. Men det är svårt att inte ha en
plan för dagen som hon förstår.
Den
där balansgången mellan strukturerat och fast schema, och flexibla
valmöjligheter, är inte helt lätt. Sen är det inte alltid som vi kan veta i
förväg vad vi kan göra dagen efter, och Sandra vill veta sånt. Vi har inte
hittat nåt bra sätt än, som kan göra henne lugn. Det bästa är att ha ett fast
schema varje dag, varje timma. Men då tar vi bort möjligheten för henne att välja
själv vad hon vill göra. För så fort det är egna val så blir hon stressad
över det. Mycket svårt, faktiskt.
Vi
har väl en tanke som ligger och gror lite. Men vi måste vidareutveckla och
tänka igenom ordentligt, och vi måste ha folk så verksamheten kommer
igång först.
Det
som ligger och gror är att Sandra har ett fast schema, men med valmöjligheter
i, liksom. T.ex. skapande på måndagar och hon får välja vilket skapande. Städa
på tisdagar och hon får välja vad hon vill städa. Eller nåt. Jag får bara inte
till det så det blir bra. Det känns fortfarande som vi måste styra upp det för mycket
om det ska fungera.
Men
kan hända att vi får backa lite och styra upp så hon blir trygg i det
först, sen öva på att ge valmöjligheter vartefter hon klarar det. Lite i taget.
Ja, det är nog så vi måste göra, men svårt att få till det rent praktiskt
hursom. Vi måste ju ha en plan, så vi vet vilket mål vi ska sträva mot.
Vi
klurar vidare och det blir enklare när vi är fler som kan bolla tankarna med
varandra sen. Oron nu beror
ju mest på att vi inte har en tillräckligt strukturerad grund att utgå ifrån,
så steg ett blir ju att bygga upp den igen.
Ha
en fin dag!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar