torsdag 8 juni 2017

Givande dag

Verksamhetsansvarig på assistansbolaget kom hit och vi hade en heldag med både intervjuer och handledning. Dom tidigare gånger assistansbolaget har kommit hit så märkte vi en stress hos Sandra då vi hade folk hemma hela dagarna, även om huset är stort och Sandra inte behövde träffa dom. Lösningen på det blev att ansvarig igår kom med sin husbil, och vi kunde vara i den utan att Sandra märkte något. Det kallar jag anpassning på hög nivå. Tack!


Vi hade några intervjuer och hoppas det blir en fortsättning på ett par av dom. Jag blev bjuden på lunch och det var både gott och trevligt, och sen pratade vi om Son-Rise och våra härliga ungar. Jag hade en punkt som jag tänkte ta upp, men när vi väl var igång så pratade vi om en hel del spännande saker runt Sandras utvecklingsmöjligheter, så punkten glömdes bort. Det var dock bara en enkel fråga som går att ta via mail.

Jag fick också hjälp att få igång en app i telefonen så jag kan filma, och tanken är att vi ska göra en ”inskolningsfilm” för att underlätta alla små rutiner vid inskolningarna framöver. Det är en hel del små viktiga detaljer som är omöjliga att lära sig så fort som Sandra tycker att det ska gå, för hon vill att nya ska ta över när dom har börjat, och då brukar det mest störa henne om morsan är för nära. Filmen ska inte ersätta inskolningen, men är ett bra komplement.

Att filma kan komma till användning i fler situationer framöver också, så det var toppen att få lite hjälp med det. Bra teknik är kanon om man förstår sig på den. Innan jag kan använda den så måste vi klura på hur vi ska fästa mobilen på nåt bra ställe, för det finns ingen som hinner filma samtidigt som vi jobbar. Sen måste även filmen kunna redigeras i efterhand, men det får jag hjälp med. Om nån undrar vad det är för en app, så heter den Bambuser.


Det var så skönt att prata med någon som kan och vet och som genast ser saker ur en annan vinkel. Jag fick en massa tips på hur vi kan locka fram förmågor hos Sandra genom leken. Jag fick också en del tips på hur jag själv ska försöka tänka och jobba med mina känslor kring leken för att lättare orka med det. Jag är nämligen ganska kass på just det området, så jag har lämnat över det till Göran som är mycket bättre på det.

Genom leken kan vi träna Sandra i att vara mer flexibel, och det kan ju i sin tur underlätta i alla rutiner som hon är beroende av för att utvecklas och fungera. Spännande är det hursomhelst och dagen tog slut alldeles för fort. Fast väl hemma kom tröttheten ikapp.

En sak till som vi pratade lite om var att kunna gå vidare och släppa det som varit. Att få tillbaka tilliten och glädjen, och tron på framtiden. Jag jobbar stenhårt på det.


Idag vill Sandra ta en promenad med rullstolen, så jag hoppas att det inte tänker regna för mycket. Jag tänkte försöka att hon ska köra stolen själv, och se hur det går. Hon är nämligen väldigt ostadig nu, och vill helst inte gå. Jag tänker förstås inte tvinga henne, men försöka locka lite. Oftast har det ju en orsak när hon inte vill, samtidigt kan orsaken ibland kanske vara att hon blir trött så fort eftersom hon är otränad. Nu tror vi dock att orsaken är att hon inte mår så bra, så vill hon absolut åka rullstol så får hon ju det.

På tal om det.. Att kunna be som saker, eller säga vad man vill göra, är en svårighet som vi hoppas kunna utveckla lite genom leken framöver. Vi försöker ju alltid uppmuntra dom gånger Sandra verkligen säger vad hon vill, för det händer inte så ofta. Därför hoppas jag att det blir någorlunda promenadväder idag 👍

Må så gott!

.

1 kommentar:

Bellan sa...

Det verkar ju suveränt, det där assistansbolaget! Härligt när förståelsen finns och anpassningar görs!

Hoppas att Sandra får må bättre snart och att ni kom ut på promenad idag.
Saknarkramar från mig <3
//Bellan