måndag 6 februari 2012

Lite funderingar

Det här är ett extra inlägg om lite tankar jag har. Ni som hellre vill läsa dagens inlägg får scrolla ner lite :)


I den här bloggen försöker jag ju att förmedla lite insikt i hur livet med autism kan vara, och sprida lite förståelse för det som är annorlunda. Jag har för länge sen kommit över sorgen att mitt barn inte är som ”alla andra” och ser henne som världens härligaste tjej som ger mig så mycket glädje.

Jag vill visa hur viktigt det är med anpassning och vad konsekvenserna blir när man inte tar den hänsyn som krävs. Att det finns fina människor som faktiskt inte klarar att stå ut i en miljö som inte är anpassad, och att det faktiskt inte är så svårt att få dessa människor att må bra.

Det är en, för det mesta, positiv blogg och jag försöker vända det mesta i vardagen till någon positivt, även om jag är högst mänsklig och har mina dåliga dagar precis som alla andra.

Nu undrar jag om jag är för positiv och glömmer visa att jag är högst mänsklig och gör fel titt som tätt med konsekvenser som inte alls är bra för Sandra eller övriga familjen. Att jag inte alls är pedagogisk varje minut utan tappar tålamodet ganska ofta vissa dagar.

För jag tappar läsare, och det tycker jag är lite tråkigt. För mig är ju ni läsare liksom anledningen till att jag bloggar, så utan er skulle det vara ganska meningslöst att skriva här. Ni som är kvar verkar ju gilla min blogg precis som den är, så det är ju inte nån större vits med att fråga varför dom som inte är kvar har lämnat bloggen… ;)

Men jag funderar lite själv, och ni kanske har nåt bra tips att komma med, även om ni gillar bloggen som den är? Jag hinner sällan läsa så många andra bloggar, och det är ju så klart en orsak, men ibland kikar jag runt lite.


En del bloggar som skriver lite mer om den jobbiga biten det innebär med npf i familjen har ju ganska många läsare, så min fundering är om det kanske är det folk behöver, och vill läsa om? Alltså, det är ju inget fel i det, jag bara undrar. För jag pratade med en mycket god vän häromveckan och hon brukar läsa min blogg då och då, men hon säger ofta att hon blir så trött på att jag är så himlans duktig hela tiden. (Alltså vi är jättegoda vänner så vi kan vara raka och ärliga mot varandra, så det var inte negativt menat)

Hon har säkert rätt i det. Inte att jag är så himlans duktig hela tiden, utan att jag glömmer skriva när det inte funkar, vilket det så klart inte gör hela tiden. Att jag liksom fokuserar för mycket på det braiga, som funkar. Och att jag vill förmedla lite pedagogiska tips som kan vara till nytta för andra. Så folk som läser min blogg kanske tror att jag är så där himlans duktig och pedagogisk hela tiden?...

En sak ska ni veta… Det är jag då rakt inte! Jag är väldigt mänsklig och tappar tålamodet många gånger. Jag orkar inte alls vara pedagogisk vissa dagar och har ofta dåligt samvete över att Sandra får se film och klippa i kataloger när jag bara inte orkar göra nåt bra av dagarna. Det finns många såna dagar!

Och gör vi nåt bra och pedagogiskt som tar en kvart, och resten av dagen ser Sandra på film (förutom alla måsten) så är det ju den pedagogiska kvarten jag berättar om i bloggen. Resten av dagen är jag inte ett dugg pedagogisk och är jag trött kan jag t.o.m. vara riktigt opedagogisk mellan varven. Behöver jag kanske berätta lite mer om det som inte funkar, tro?

Ja, jag vet inte men minskar gör läsarantalet och jag vill ju att ni stannar hos mig :) Så jag tar tacksamt emot kritik eller tips.


Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

9 kommentarer:

Tina sa...

Hej ! Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte alltid orkar läsa hur bra ni löser allt. Får dåligt samvete över allt pedagogiskt.Vi har inte kommit dit på långa vägar, väntar på utredning än. Så är väl kanske därför, blir lite övermäktigt för mig. Men det är ju du som ska skriva hur du vill och känner. Sen har du aldrig kommenterat hos mig och det är väl för att du inte läser min kanske. Jag har skrivit kommentarer flera gånger hos dig och känns lite konstigt då. Men så kan det vara och du gör som du känner! Ha det gott och fortsätt skriva det som känns bra. För du skriver bra. /Kram Tina

Mamma Z sa...

Tror på det vår Sara Natt och Dag sade till mig då vi pratade om detta.. Att ju mera elände som skrevs, desto mer blev folk intresserad av att läsa om det.. och så kan det kanske vara..att folk söker sig till mer "drammatik" om du nu tar mig på rätt sätt..

Jag är ju förvånad över den skara som läser hos mig för där är ju 90% bara elände..så hon har säkerligen rätt i det, Sara..

Bamsekramen

Pia sa...

Jag reagerar på att folk tycker att du är för pedagogisk och "supermänniska".

Det är befriande att läsa hur dagarna kan flyta trots funktionshinder.
Sen vet väl alla att inte allt är en dans på rosor och att ingen är perfekt...
Sen vet jag att det är bra för en själv att se det positiva i vardagen.
Jag själv försöker att se minst 3 positiva saker varje dag; och det behövs mest i de svåra stunderna

Fortsätt som du gör kära du <3 Kram

Anna A sa...

Hej. jag tycker du skriver bra. och det är positivt att du skriver om det som är bra. men jag skulle gärna vilja läsa lite mer om det som inte funkar och hur ni gör för att få saker att funka när det inte funkar om du hänger med?

med vänliga hälsningar Anna Ahlen

Maritha sa...

Ja vad ska jag säga/skriva.......
Jag har inte barn med funktionshinder och har väldigt lite erfarenhet av det. Nu har jag följt ditt liv i ett antal år och jag vet att det har varit riktigt tufft under tiden.
Jag blir så glad för allt som fungerar för er med Sandra så jag njuter att läsa om det.

Men jag kan förstå att de som inte kommit lika långt tycker det är tungt ibland, men du har så många tips och råd var, hur och när man ska söka hjälpen för den kommer ju inte av sig själv i er situation. Det krävs tålamod till 1000% har jag förstått på dig och andra.

Tyvärr verkar de flesta läsa om elände det syns på FB också ibland, har man det jobbigt får man fler kommentarer än om man är "vanligt" glad :o))

Jag är iaf glad över din blogg och jag säger det igen, sååååå mycket du har lärt mig!!!!!!

Kram finaste Nina <3<3<3<3

Maritha

Bellan sa...

För mig duger din blogg som den är! Jag gillar ditt sätt att skriva på och jag gillar upplägget. Din positivitet skiner igenom - men du är ju en positiv människa så varför ändra på det?? Du har fått mig att försöka tänka positivt på tillvaron även om det inte alltid är en dans på rosor att leva i Diagnoslandet. Sen tycker nog jag att du också skriver om misstag, jobbigheter och allt annat som kan uppstå i vardagen.
Nu fungerar ju erat liv hyfsat och ni har kommit långt när det gäller hjälpmedel och avlastning. Jag tycker det är bra att det kommer fram, alltid kan det hjälpa någon att få upp ögonen för vart man kan sträva för att få det så bra som möjligt!

Så för mig är din blogg du och den duger för mig!

Kramar om dig massor ♥
//Bellan

Annelie L sa...

Hej vännen,
Jag tycker absolut din blogg är bra som den är. Du bjuder både på dig själv,och er vardag. Inte tycker jag att du är alldeles för positiv och pedagogisk heller...Nog skiner det igenom att orken inte alltid finns och att tålamodet tryter både nu och då, precis som det är.... Jag skriver som Maritha , jag njuter av att läsa hur bra det går för er nu för tiden, jag vet ju att det inte alltid varit så.
Jag tycker det är konstigt att folk hellre vill läsa om elände en om lösningar och glädje.
Men det är klart, vi människor har olika behov.
Jag måste väl erkänna att jag inte läser din blogg lika ofta som innan, inte för att jag inte vill, utan för att min tid inte riktigt räcker till...men bortglömd blir du aldrig, du står där i mitt bokmärkesfält som "MåbraNina" där har du funnits i många år och när tiden räcker till så klickar jag på dig och vips så är jag mitt i din fina blogg och blir glad av det. Allra helst idag, när jag såg det fina fotot av Sandra och de härliga tulpanerna <3
Kram finaste du, ändra inte på dig, var den du är och var supernöjd med det <3 Kram

Annelie L sa...

Jag skrev en lång kommentar till dig, och vad hände? Jo den försvann upp i intet....
I det stora hela innehöll den beröm för din blogg, som jag blir glad av att läsa, jag förstår inte riktigt att vissa hellre läser om elände, men vi har väl olika behov.

Jag blir så glad av att läsa hur du/ni löser era problem på bästa sett och har hittat en rytm i er vardag som gör att den fungerar bra för er.

Jag har läst den så pass länge att jag vet att det inte alltid har varit så, och jag gläds med er när allt flyter på.
De dagarna du låter Sandra sitta och titta på film och riva kataloger, det är bra det med, eftersom du ser hennes behov och vad hon klarar av just då, inte är du en sämre mamma eller pedagog för att du inte sysselsätter henne hela tiden. Det skulle ju inte fungera.
Ändra inte på dig eller ditt sett att skriva, vännen. Du är bra som du är. Jag får väl erkänna att jag inte läser den dagligen, inte för att jag inte vill, utan för att tiden inte räcker. Men du finns uppe i mitt bokmärkesfält som "MåbraNina" sen många år, jag har bara att klicka där så är jag inne på din fina blogg.
Stor kram till dig <3

mariellejohnsson sa...

Jag älskar din blogg just FÖR ATT den är så positiv och visar på lösningar. Jag vet att min blogg kan gå väldigt mycket i moll och då kan det vara så skönt för mig att gå in på din och få positiv energi faktiskt.
Jag förstår absolut att du inte är nån supermänniska :-) och jag tycker inte att du utger dig för att vara det. (fast Göran verkar vara en superman ;-) ).
Jag föreläser ju själv om ett positivare sätt att se på problemskapande beteenden som möjligheter och utmaningar och det är ju vad din blogg handlar om. Synd om det inte kan få vara så tycker jag.
Nä fortsätt skriva precis som du gör! Det är mycket därför jag är här och läser! Och för att jag tycker om dig förstås <3
Massa kramar!