Lite funderingar

Det här är ett extra inlägg om lite tankar jag har. Ni som hellre vill läsa dagens inlägg får scrolla ner lite :)

I den här bloggen försöker jag ju att förmedla lite insikt i hur livet med autism kan vara, och sprida lite förståelse för det som är annorlunda. Jag har för länge sen kommit över sorgen att mitt barn inte är som ”alla andra” och ser henne som världens härligaste tjej som ger mig så mycket glädje.

Jag vill visa hur viktigt det är med anpassning och vad konsekvenserna blir när man inte tar den hänsyn som krävs. Att det finns fina människor som faktiskt inte klarar att stå ut i en miljö som inte är anpassad, och att det faktiskt inte är så svårt att få dessa människor att må bra.

Det är en, för det mesta, positiv blogg och jag försöker vända det mesta i vardagen till någon positivt, även om jag är högst mänsklig och har mina dåliga dagar precis som alla andra.

Nu undrar jag om jag är för positiv och glömmer visa att jag är högst mänsklig och gör fel titt som tätt med konsekvenser som inte alls är bra för Sandra eller övriga familjen. Att jag inte alls är pedagogisk varje minut utan tappar tålamodet ganska ofta vissa dagar.

För jag tappar läsare, och det tycker jag är lite tråkigt. För mig är ju ni läsare liksom anledningen till att jag bloggar, så utan er skulle det vara ganska meningslöst att skriva här. Ni som är kvar verkar ju gilla min blogg precis som den är, så det är ju inte nån större vits med att fråga varför dom som inte är kvar har lämnat bloggen… ;)

Men jag funderar lite själv, och ni kanske har nåt bra tips att komma med, även om ni gillar bloggen som den är? Jag hinner sällan läsa så många andra bloggar, och det är ju så klart en orsak, men ibland kikar jag runt lite.

En del bloggar som skriver lite mer om den jobbiga biten det innebär med npf i familjen har ju ganska många läsare, så min fundering är om det kanske är det folk behöver, och vill läsa om? Alltså, det är ju inget fel i det, jag bara undrar. För jag pratade med en mycket god vän häromveckan och hon brukar läsa min blogg då och då, men hon säger ofta att hon blir så trött på att jag är så himlans duktig hela tiden. (Alltså vi är jättegoda vänner så vi kan vara raka och ärliga mot varandra, så det var inte negativt menat)

Hon har säkert rätt i det. Inte att jag är så himlans duktig hela tiden, utan att jag glömmer skriva när det inte funkar, vilket det så klart inte gör hela tiden. Att jag liksom fokuserar för mycket på det braiga, som funkar. Och att jag vill förmedla lite pedagogiska tips som kan vara till nytta för andra. Så folk som läser min blogg kanske tror att jag är så där himlans duktig och pedagogisk hela tiden?...

En sak ska ni veta… Det är jag då rakt inte! Jag är väldigt mänsklig och tappar tålamodet många gånger. Jag orkar inte alls vara pedagogisk vissa dagar och har ofta dåligt samvete över att Sandra får se film och klippa i kataloger när jag bara inte orkar göra nåt bra av dagarna. Det finns många såna dagar!

Och gör vi nåt bra och pedagogiskt som tar en kvart, och resten av dagen ser Sandra på film (förutom alla måsten) så är det ju den pedagogiska kvarten jag berättar om i bloggen. Resten av dagen är jag inte ett dugg pedagogisk och är jag trött kan jag t.o.m. vara riktigt opedagogisk mellan varven. Behöver jag kanske berätta lite mer om det som inte funkar, tro?

Ja, jag vet inte men minskar gör läsarantalet och jag vill ju att ni stannar hos mig :) Så jag tar tacksamt emot kritik eller tips.

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥