Stiltje

Vi har kontaktat vår LSS-handläggare angående en Individuell Plan enl. LSS för Sandras räkning. Den ska innehålla det den måste innehålla för att Sandra ska ha ett tryggt liv utan oss föräldrar. Det håller liksom inte att ”allt” hänger på oss. Jag är nog inte så långt ifrån den där väggen nu, och jag hoppas att jag har vett att bromsa i tid. För jag måste hålla ihop, helt enkelt.

Så från nu måste även jag träna på att låta andra ta ansvar eller lösa problem med berörda och försöka få Sandra så oberoende av oss föräldrar som möjligt. Vi kan (behöver och vill) jobba som assistenter ett bra tag till, men det ska väl egentligen vara allt.

Resten måste lösas utan oss nu, eftersom Sandra är 21 år och vi inte har ansvar för henne längre. Det låter kanske hårt, men vi måste tänka så om det inte ska bli katastrof den dagen vi faktiskt inte finns. Allt måste ju fortsätta fungera, så det känns väldigt viktigt att gå igenom ansvarsområden. Tyvärr slipper vi inte kommunen eftersom dom har yttersta ansvaret för sina medborgare.

Idag ska vi träffa Sandras läkare för ännu ett intyg, den här gången till ansökningen om bostadsanpassning. Igår ringde Göran till arbetsterapeuterna som var här 23 okt. och som skulle höra av sig veckan efter… Han ringde också till den som har hand om vårt ärende på IVO. Ingen var anträffbar nånstans, men han bad alla ringa upp och vi fortsätter väl att vänta några dagar till. Vart alla kontakter leder vet vi inte än, men förhoppningsvis nånstans där det blir bra för Sandra. Det är liksom själva målet för oss. Och att vi ska orka hela vägen, förstås.

På tal om det, vi har haft en helt underbar och skön ledighet på bortaplan, med full avkoppling. Mycket välbehövligt. Det var en enorm skillnad för våra hjärnor att lämna huset.

Sandra ska på egna äventyr med assistenterna idag och jag önskar dom en fin utflykt. Dom ska åka till assistansbolaget som har ordnat med lite anpassat fika. Tacksam över att Sandra får räknas ♥

Ha det toppen.

.