En förklaring

Jag ska försöka ge en sansad förklaring till det jag inte kunde skriva om i gårdagens inlägg. Det handlar om att kommunen gör allt för att stoppa rätten till en Individuell Plan åt Sandra. Vart vänder man sig, liksom? Sandra har rätt till det men vi är portade i kommunen.

LSS-handläggaren har sagt att hon inte får fortsätta med ärendet för sin chef utan chefen vill sätta sig in i fallet lite först. Ja, den allra första bortförklaringen var att dom skulle invänta svar från IVO… Men det klargjorde vi att dom inte kan förhala, för Sandra har samma rätt till en IP oavsett vad IVO kommer fram till. Så nu skyller alltså chefen på att hon måste sätta sig in i fallet.

Herregud, det är väl bara att sätta igång?!! Men hursomhelst så pratade Göran med LSS-handläggaren för nån dryg vecka sen och hon lovade att chefen skulle ringa som i måndags, eftersom hon hade ”välbehövlig semester” till dess. (Hon har jobbat sen augusti och är redan i behov av semester, trots att dom fan inte gör nåt)

I måndags ringde ingen. Klockan 14.00 ringde Göran och då satt hon i möte. Ja, så klart att dom har krismöte om hur dom ska komma undan! Halv fyra skulle mötet vara slut och Göran lämnade ett meddelande om att bli uppringd. Ingen ringde, som väntat, så han började jaga. Men glömde sätta telefonen på osynligt nummer, så hon svarar förstås inte och tillslut lägger hon av luren.

Dom har alltså inte börjat förberedelserna till Sandras IP, trots att det är en månad sen jag bad om en sån. Göran ringer kommunchefen som undrar vad hon har med det att göra?!! Göran säger åt henne att se till att LSS-chefen ringer upp snarast. Samtidigt har jag mailat och bett henne ringa. (Mail svarar dom inte heller på)

Igår ringde hon tillslut. Göran vill ha ett datum för IP-möte, men var det nån som trodde att dom hade kommit fram till det på sitt krismöte?! Nä, inte vi heller. Men en massa andra undanflykter, minsann. Dom jobbar bra, så snart behöver hon nog lite semester igen *ironisk*

Spydigt frågade hon om vi skulle ha möte den 24:e december. Ja, det går jättebra, sa Göran, men tydligen kom hon på att hon var upptagen då? Sen ville hon ha ett litet möte till att börja med, med Göran och LSS-handläggaren. Göran sa förstås nej till det, för sånt förhalar bara alltihop utan att man kommer nån vart. Så många möten vi har suttit på sen kommunen fick ansvar för Sandras dagar och vi har bara gått bakåt. Dom älskar verkligen möten i kommunhuset, men har missat att möten ska leda till nåt!

Då säger människan att det står i lagen att Sandra ska vara med på IP-mötet, så det ville hon absolut. Jösses! Göran förklarade att hon inte kan vara med på möten för hon klarar inte det. Hon blir sjuk av för mycket folk, det borde dom ju veta vid det här laget.

Hon undrade om Sandra inte kan gå, och berättade att hon har minsann haft många IP-möten och även om man sitter i rullstol och är tyst så kan man delta. Men herregud! Det var nog det som gjorde mig riktigt förbannad. Vi utsätter aldrig i livet Sandra för nånting sånt! Ska vi sitta och prata om henne, och hennes svårigheter, över huvet på henne??? Fyfan, rent ut sagt!

Det största problemet med dom chefer i det där huset som vi har varit i kontakt med är att dom nedvärderar personer som Sandra! Svin!

Vi har inte kommit nån vart än och vi vill ju helst flytta härifrån. Men vi kan inte bara flytta med Sandra hursomhelst, så vi blir väl antagligen så illa tvungna att söka anpassad bostad i den här kommunen. Tyvärr. Stackars Sandra!

.