Snurrande tankar

Det händer ju inte så mycket här nu. Mitt eget fokus ligger på kommande möten vi har i veckan (dock inte med paragrafnissan). Sandra mår okay och är pigg igen, så största orsaken till hennes svacka förra veckan var säkert att hon mådde sämre än vad som syntes utanpå.

Det är inte lätt att veta, och det ligger nära till hands just nu, att hon reagerar på ostrukturen som är pga personalbrist. Det är klart att jag får lite dåligt samvete när det inte bara var det som var orsaken. Dock klarar hon allt mycket bättre om grunden är stabil, så det är den grunden vi måste börja jobba med nu, oavsett vad som mer påverkar hennes ork.

Vi har iallafall kommit så långt att vi vet orsaken, och det är ju första steget till förändring och förbättring. Alla som jobbar gör så gott det går med dom resurser som finns, men det måste till ett ansvar nu. Jag är ganska säker på att det är bristen på kunskap som gör att man inte förstår att det faktiskt går åt en person till alla förberedelser och till all planering. Varje dag.

Ärligt talat har jag inte förstått det själv heller. Hemma är vi alltid två, automatiskt. Som förälder spelar det ju ingen roll om det heter assistent eller mamma/pappa, vi bara finns och gör allt bra så gott vi kan ändå. Men andra kan inte jobba på sin fritid för att Sandras dagar ska fungera, och det har blivit väldigt tydligt sen skolan slutade att det inte går att göra Sandras dagar bra om ingen bereder vägen rätt.

Daglig verksamhet för Sandra behöver vara lika anpassat och strukturerat som det var i skolan, annars går det inte. Jag kan inte den biten, och assistenterna är inte anställda för att ansvara över dv ett dugg. Det är där skon klämmer. Den allra största biten är förberedelser, för gör man det jobbet rätt så funkar det med Sandra också.

Jahaja, nu halkade jag in på det som snurrar i huvet och inte ger plats åt så många andra tankar för tillfället. Ja, eftersom det är det jag har i huvet så blir det väl så, eller inget skrivet alls om det inte händer nåt speciellt. Och det gör det ju sällan här, eftersom dagarna måste se likadana ut för att fungera ;)

Nåja, idag ska iallafall korttidsväskan packas. Jag är tacksam över att vi fortfarande har ett jättebra korttids. Det har alltid funkat bra i alla år, så den biten är dom riktigt proffsiga på, måste jag säga. Sandra längtar alltid dit J

Må allra bäst!

P.S. Stort tack för fina kommentarer efter förra inlägget, både här och på fb.

.