lördag 16 mars 2013

Opedagogiska aktiviteter

Det blev visst ett till inlägg igår, jag som inte fick ihop nåt alls först.. Men det var mest skönt att få lite annat att lägga tankarna på i virrvarret av alla andra tankar som börjar lugna sig nu. Inte för att jag vet så mycket mer nu än för ett par dagar sen, utan för att jag har smält allt och det börjar landa. Visserligen i lite oreda fortfarande, men inte lika snurrigt. Vi ska träffa fina assistansbolaget på måndag iaf, och då kommer nog en del frågetecken rätas ut.


Igår var Sandra lite dämpad på morgonen och jag tyckte hon lät lite tjock på rösten. Men hon verkade inte sjuk så hon åkte till skolan som vanligt. Det är ju svårt att veta eftersom hon inte talar om ifall hon känner sig hängig.. Det var ju bara den lite kortare fredagen kvar innan helgen.

När damen kom hem var hon pigg igen, och dagen hade gått jättebra, så det var nog en morronsvacka, kanske. Visserligen verkar hon lite snorig men vi får väl se vilket håll det går åt. Hoppas det inte blir värre än att vi kan ha mötet på måndag iaf.

Trött?

Medan Sandra var i skolan så tog vi en härlig prommis i det jättevackra vintervädret. Våren låter vänta på sig och det är ju inte så mycket att göra åt den saken. Jag hade kameran med mig, men det blev inga foton tagna, för fotomotiven var mest smutsiga snöhögar eller kala grenar. Det kliar i fotofingrarna och jag ser fram emot att det ska börja grönska snart.

Kvällen var lugn och Sandra var trött. Hon somnade ganska fort och har sovit bra inatt. Idag ville hon rulla boll med Göran och måla med mig, och vi hakar ju på, förstås. Kul när hon kan få fram vad hon vill göra nästan själv. Iaf hade hon idéerna klart för sig även om vi fick hjälpa henne att få fram det.

Hon brukar fråga ”Vad ska vi göra imorgon” och det där är ett av våra stora fel vi gör i den här familjen, för vi har jättesvårt att strukturera upp lediga dagar sådär precis varje sekund som Sandra egentligen behöver.

Så vi har en bild på schemat, som egentligen inte är bra alls för henne, men vi har inte orkat göra nåt åt det…


Det är en lekback och den betyder ”Fri aktivitet” och alla som vet lite om autism vet ju att den där fria aktiviteten är bland det värsta man kan ha på ett schema. Att inte veta vad som ska hända oroar, nämligen väldigt mycket.

Vi har den på schemat när vi inte riktigt vet i förväg (eller kan berätta i förväg för den delen) vad vi ska göra. Vi vet att det inte är bra, men fixar inte riktigt att ha allt förutbestämt. Det beror lite på väder, lust, ork och mående vad vi vill och kan göra när dagen väl kommer.


Sen vet jag inte riktigt hur låst det blir för Sandra heller, för vi bestämmer ju så mycket åt henne ändå, eftersom hon behöver hjälp att välja och bestämma. Så om vi då har bilder på precis alla aktiviteter man kan tänkas göra, och sätter det på schemat kvällen innan (vi går alltid igenom schemat för nästa dag på kvällen) då begränsar vi Sandra ännu mer.

Men vi har ingen bra lösning som skulle funka, även om vi nog skulle kunna hitta ett bra sätt som gör Sandra trygg. Vi är ju en familj och lever redan väldigt strukturerat så därför har vi bilden ”Fri aktivitet” på Sandras schema och hon vet att det betyder att hon får göra det hon vill av dom saker vi brukar välja på.

Lego, målarböcker, bollar, klippa, halsband, pärlplattor, biltur, dator, film…

Ska vi göra nåt annat, som kräver mer planering och ork, som att baka t.ex. så har vi bilder för såna aktiviteter och dom sätter vi upp om vi har bestämt det dagen innan.

Den fria aktiviteten handlar mest om att vi inte orkar ha precis allt planerat i detalj. Bra eller dåligt? Ja, med tanke på Sandras svårigheter är det ju inte den bästa lösningen, men vi är heller inga robotar och så länge Sandra inte visar värre oro än att hon frågar vad vi ska göra så får det nog vara så.


Hursomhelst, när hon frågade igår så svarade jag ”Vad är du sugen på att göra?” Jag brukar vilja ge henne chansen att bestämma lite själv när det finns möjlighet, men hon har jättesvårt för det. Hon förstår helt enkelt inte, utan skulle då behöva ha bilder framför sig att välja mellan. Det har jag inte heller fixat… (Hm, opedagogiska morsan)

Nåja, jag ger henne iaf chansen att svara och igår sa hon nåt nytt som gjorde mig lite glad i hjärtat. ”Du får säga förslag” J

Så vi bestämde att vi ska måla i målarböcker på fm, och Göran och Sandra bestämde att dom ska bolla efter maten. Så dom ”Fria aktiviteterna” är bestämda för idag.



♥ Kram ♥

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vi hade en akutlåda som inte fanns på schemat. I den fanns alltid positiva saker och sällan samma sak två gånger i rad. När det blev situationer som inte var förutsedda t.ex om telefonen ringde när vi egentligen skulle gå ut osv, så sa jag "Titta i akutlådan" och eftersom det alltid var positiva saker där i så gick det jättebra.
Vet absolut inte om det funkar för er.
Nåt jag tror funkar är att jag slänger iväg en kram genom cyberspace till dig alla fall Nina :-)

Tina sa...

Ja vi är ju inte mer än människor faktiskt, och nu funkade det bra för Sandra den här gången ! Duktig hon är ! Med såna föräldrar har hon också alla förutsättningar att utvecklas så här fint, heja hela familjen !! Kramar i massor <3