Men jag är mamma och jag har ett
barn som skulle kunna hamna på ett sånt hem, eller med personer som inte passar
i yrket, om det vill sig illa. Så det jag skriver nu är bara rent
känslomässigt, som mamma och inte alls som nån expert i området.
Tydligen så har personalen på det
aktuella hemmet (och tyvärr finns det säkert fler) låst in, eller hållit fast (sk
holding) barn som sparkas, bits och slåss… Jag får lite rysningar, faktiskt.
Jag tänkte länka till nån faktasida om metoden, men hittade ingen bra så ni som
vill veta mer får googla på ”holding-metoden”
Att hålla fast ett barn som har
ett utbrott tror jag ju bara leder till panik och ännu värre utbrott. Då är det
inte så konstigt om barnet börjar sparkas och bitas… Sen har jag läst om vuxna
som vill ”sätta barnet på plats” och visa att det inte är okay att slåss och
bitas. (s.k. gränssättning) Jamen är det okay att den som är starkast håller
fast då??
Vuxna ska väl föregå
med gott exempel och inte bete sig värre än det beteende dom påstår sig vilja ”lära
bort” hos barnet?! För det finns ju en orsak till ett utbrott… Det finns alltid
en orsak! Den måste man ju ta reda på, och det är inte alltid lätt, men man
kommer ingen vart om man inte vet orsaken.
Man kan aldrig ”lära bort
beteendet” i ett utbrott, för det som händer när ett barn får utbrott gör inte
barnet medvetet. Det är ren frustration och inget som barnet gör med egen
vilja! Det enda som hjälper är att förebygga och respektera barnets känslor och
viljor. (Det betyder inte att barnet alltid ska få sin vilja igenom…)
När jag duschade Sandra igår, så
kom jag att tänka på hur lite som kan behövas för att jag ska köra över, eller
visa respekt. (Om det ska bli utbrott eller inte) Om jag kör över Sandra så har
hon rätt att reagera! Det är så självklart, det där lilla som blir rätt
istället för fel.
Jag tvättar alltid hennes ansikte
med en tvättlapp i frotté, eftersom hon inte kan tvätta själv, och det inte går att
skölja bort tvålen annars, utan att hon känner obehag. Så först tar jag tvål på
tvättlappen, och sen torkar jag med en våt tvättlapp tills tvålen är borta.
Igår blev hon arg och sa ”torka
inte där” samtidigt som hon slog med handflatan på hakan. Jag antog att det
gjorde ont när jag torkade, men hon hade tvål kvar.
Hade jag torkat ändå, så
hade jag kört över Sandras känslor och vilja. Sånt kan mycket lätt leda till
ett stort utbrott och det är inte Sandra som gör fel då, utan jag! Så vem ska ”sättas
på plats” då? Vems beteende är inte okay? Sandra som skriker och slåss i ett
utbrott som orsakas av att jag har kört över henne, eller mitt sätt att inte
lyssna på henne från början?
Det är så självklart och jag blir
så illa berörd när nån säger att man måste sätta gränser och visa att det inte
är okay att skrika, slåss, sparka och bita. Ta reda på orsaken först och kolla
om det finns nåt där som inte är okay!
Nu fick inte Sandra något utbrott
i badet igår. Jag gjorde rätt den här gången så hon fick tvättlappen och stolt kunde
hon skölja bort tvålen själv, med lite hjälp av mig.
Nu fattar ju jag att problemen
oftast är större än en liten tvättlapp i badet, men i slutändan är det samma
sak. Det finns en orsak! Det är den man måste jobba med!
Jag går inte och oroar mig för
framtiden utan jag är ganska optimistisk och tror att Sandra kommer att få det
bra. Det finns, som väl är, fler fina människor som har valt rätt jobb än det
finns motsatsen. Men det kommer alltid att finnas en liten oro i min mage. För
så länge det förekommer så finns risken för att personer som är beroende av
andra far illa.
♥ Kram ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar