Frågor om livet

Sandra har börjat intressera sig väldigt mycket över när hon var liten. Vad roligt! Hon har börjat förstå att hon själv har varit bebis en gång :) Men hon har ju många funderingar, märker man. Igår kväll undrade hon när hon ska bli bebis igen… Det är inte lätt att ha så många frågor och inte förstå svaren...

Men jag har iaf påbörjat en ”bok” åt henne, som ska handla om när hon föddes, fram tills det att hon fyller ett år.

Synd bara att jag inte kan ta med personer som har betytt väldigt mycket för henne, och inget från dopet… Jag vill inte att hon ska undra över vart alla som hon tycker om har tagit vägen när hon tittar i sin bok. Så den handlar bara om henne och oss föräldrar. Inga foton där någon annan släkting är med. Det känns trist, men det är så det är.

Jag hade tänkt lägga mig och vila en stund på dagen igår, men tiden lixom vill inte riktigt räcka till såna saker. Först skulle jag packa till Sandras övernattning idag, och sen vänta på samtal från Maria för att checka av allt inför det äventyret.

Det är ju lite att tänka på och eftersom det dessutom är första gången så gäller det ju att man inte missar nånstans. Schema, rutiner och sånt som är viktigt för Sandra.

Alltså, det är inte så att jag inte tror att nån annan klarar det, utan det är såna där små detaljer som kan vara jätteviktiga för Sandra, och som man måste känna till utifall det blir en låsning och Sandra inte kan förklara hur hon vill ha det.

Annars är jag inte ett dugg bekymrad. Det kommer säkert gå bra och damen kommer bli överlycklig när vi berättar vad hon ska få göra. Men vi väntar med att berätta det tills efter maten, så hon inte hinner speeda upp för mycket.

Vi ska vara hos Maria klockan tre, och innan dess tänkte jag att vi ska klara av alla tråkiga rutiner som måste göras varje dag, så dom bara kan ha mysigt sen, resten av dagen. Sen hämtar vi henne klockan två imorgon, och hinner fixa morgondagens rutiner när vi kommer hem.

Hursomhelst så var det Göran som fick gå och vila igår istället, eftersom jag väntade samtal och han inte heller mådde så bra utan behövde koppla av lite. Sen blev han genomförkyld…

Det känns ju sådär just nu, faktiskt. Det vore ju jättetrist om vi blev sjuka lagom till helgen nu när vår tjejträff äntligen ska bli av. Jag läste Bellans blogg, det är henne vi ska till, att hon har försökt få till den här träffen i 1,5 år! Så det är inte precis bara att skjuta upp det nån vecka om alla ska kunna. Jag vill verkligen inte missa den roligheten! Men det går ju inte att påverka såna saker, så jag har ju bara att hoppas, liksom.

Jahaja, det var väl det om det, eller nåt. Jag önskar er en härlig måndag så återkommer jag väl i vanlig ordning imorrn, gissar jag. Vi kommer inte hinna känna oss så värst lediga, men lite sovmorgon kan man ju hinna med iaf :)

♥ Kram ♥