tisdag 23 februari 2010

Vill ha vardag länge nu


Man får ju säga att det är vackert ute, med all snö, när himlen är blå och allt glittrar. Men det är skönast inne när det är -24 grader!

När Sandra hade kommit iväg till fritids vid niotiden, så tog vi en liten runda och fixade några ärenden. Lite inköp, apoteket, bankomaten och sånt där smått som vi lättast kan passa på när inte Sandra är hemma.

Det räckte med uteaktiviteter, bestämde jag mig för. Huvva så kallt! Men det dröjde inte särskilt länge förrän temperaturen hade stigit till mer mänskliga grader, så när det var -14 så gick jag ut och skottade altan.

Sen in å käka, och då började det snöa! Hahaha! Ja, vi hann ju skotta färdigt överallt iaf :) En himlans bra motion är det, men det får gärna bli en vilodag emellan, för nu är jag rätt öm i kroppen.

När vi hade käkat så var det den vanliga planeringen och förberedelsen innan Sandra kom hem igen vid halvtretiden, sisådär. En liten rast med kaffe och slapp vid datorn hann jag med också.

Sandra verkade må bra och var glad när hon kom, men när det var dags för medicin så spårade det ur totalt. Det låste sig hos både henne och mig och jag var väl ungefär så opedagogisk man bara kan bli när tålamodet inte finns där det behövs…

En sån himla tur att Göran var hemma och kunde ta över, så jag fick andas lite… Skönt att vi inte anklagar varandra längre, som man lätt gör när man är slutkörd och aldrig hinner prata om problemen i lugn och ro. Vi har verkligen blivit starka tillsammans och det känns så bra! Då fixar man såna här svängningar.

Göran klarade av medicinrutinerna efter bara lite tjafsande och sen blev vi vänner, Sandra och jag. Frid och fröjd igen, bara lite huvudvärk på kuppen, men det gick över rätt snart :)

Även om Sandra verkar piggare, så är det ju vid såna här tillfällen man märker att hon fortfarande är skör. Vi hoppas att det får vara vanlig vardag ett tag nu, så hon kommer ikapp sig själv och ”det vanliga livet” igen. Det har ju varit lite hit och dit, ända sedan jullovet började. Några vanliga dagar här och var, men inte tillräckligt för att harmonin ska komma tillbaks ordentligt.

Lite skör var hon senare under kvällen också, så när Göran och jag behövde prata om en sak, hade vi bara att avbryta och hitta andra lösningar, men det gick bra det med :)

Från det ena till det andra. Vi är med i nix telefoni, för att slippa telefonreklam. Men dom har sina knep att kringgå det om det finns en firma, för nix telefoni gäller inte för firmor… Så det är bara för dom att säga att ärendet gäller firman. Morr! Nu står jag väl ut med ett å annat samtal ibland, men i perioder ringer det flera om dan, och då blir jag lite trött! Jag svarar alltid med att ”Det här är en privat hemtelefon, du får ringa till firman” så får dom Görans mobilnr. Tack och adjö! Då brukar åtminstone inte samma person ringa igen, vilket dom gör om jag inte hänvisar vidare.

Fast i förra veckan ringde en person för andra gången och var så smart att hon inte presenterade sig, utan bad bara att få prata med Göran. Men jag frågade vad saken gällde, och då blev hon ju tvungen att säga det, ha! Sen fick hon Görans mobilnr igen och då lät hon inte så superglad, precis. Hon ringde inget mer iaf.

För nåt år sen var det också en sån här period när det ringde om olika erbjudanden flera gånger om dagen. Då ringde en och samma person fyra gånger och han var inte så intresserad av ett mobilnummer, märkte jag. Tillslut blev jag så irriterad att jag sa telefonnumret till Görans butik, som han hade då. Där var det aldrig nån som svarade, utan en fax som gick igång. Efteråt kom jag på att just det samtalet nog var en kund… Tyyypiskt! Så nu är jag noga med att höra vad det gäller först ;)

Ha det gott!

6 kommentarer:

Maritha sa...

Snön räcker nu tycker jag även om du tycker att det är bra motion att skotta. Kylan är också nåt som kan stcka och dra dit pepparn växer för jag är less. Hoppas inte SMHI har rätt att det ska bli -39 här i morgon.

Telefon försäljarna har jag börjat vara lite otrevlig mot trots att jag vet att det är deras jobb, men bättre blev det med Nix.

Bra att ni kan hjälpa och stötta varandra i ert arbete. Hoppas ni får vara friska nu så att vardagen går i lugnets tecken!

Kramizar Maritha

Okki sa...

Vad skönt att ni kan hjälpa varann när tålamodet tryter. För det gör det ju emellanåt. Allt annat vore ju omänskligt.

Tack goa du för den fina kommentaren på min blogg. Blev helt tårögd. Det är nog en jobbig fas just nu. Ska bli skönt när det blir vanlig vardag nästa vecka. Vi har sportlov här just nu.
kram

Mib sa...

Hej vad mycket fint du skriver. Det är så himla intressant. Jag läser och läser och läser. Känner igen så mycket.

Och så all denna snö!!! Funderar på om ni har mer än oss, det ser nästan ut så, fast jag vet inte. (HELT OVIKTIGT, Hahaha).

Mr Johnsson och jag har också kommit närmre varandra under årens lopp och hjälps åt mer än förr med Tjabolina. Ändå är det oftast hon och han som blir osams nu förtiden och jag som får "rycka in" och ta över då liksom. Ibland tycker jag att han borde kunna tänka lite längre och skärpa sig i tid. Men det är ju inte så himla enkelt. Jag är ju inte alltid superbra på det själv heller...

Kram och så mycket härligt du skriver som sagt. Jag skulle kunna bo i din blogg!

Anonym sa...

Ja vi får väl hoppas att ni inte får mer snö på ett tag, ni har ju så det räcker och blir över ;-) och så att du kan vila lite från snöskottningen.
Ja de där försäljarna är lusfräcka :-( vi har med nix men en och annan riger ändå ! Då säger jag att vi är med där och ni får inte ringa hit,och ta och uppdatera era datalistor. Då ringer de inte mer iaf !
Ha det gott !!! Kram Annika N

Mia sa...

Ni verkar vara ett riktigt radarpar du och maken:) Ja det är väl tur att man inte är själv, varken med glädje eller sorger, så mycket lättare när man kan hjälpas åt. behöver iofs inte vara en make,kan vara en vän också. Kram

Nattmia sa...

Bra.. Snoppa av de där försäljarna...

Skönt att ni båda var hemma igår när det var utbrott och att ni blivit starka i er själva och tillsammans är nog a och o för att det skall funka..

Hur går det med stegen förresten??

Kram Mia