söndag 28 februari 2010

Individer

Jag fick en fråga på fb, om folks åsikter och om att bli accepterad för sina val. Bl.a. valet mellan vanlig skola och särskola.

Det som gör mig lite trött är hur trångsynt en del ser på saker och ting. Jamen ALLA är ju inte lika ju!!! Varför kan inte människor i Sverige få vara individer? Varför är det så läskigt att folk har olika behov och olika åsikter? Måste alla vara lika och tycka lika och ha samma behov?

Vad är en perfekt värld? Är det en värld där alla är ”perfekta” och stöpta i samma form? Där alla tycker lika? Eller är det en värld där vi är individer, med olika behov och där man blir accepterad för den man är? Ja inte skulle jag vilja leva i en värld där alla är lika, måste behandlas lika och tycka lika.

Rättvist ska det vara! Men det är ju inte att vara orättvis när man tar hänsyn till individen! Om en tycker om äpple och en tycker om päron är det mer orättvist att ge båda ett äpple!

Så det där pratet om en skola för alla… Ja, det låter ju fint… Alla ska vara välkomna under samma tak, jorå… *himlar med ögona* Skulle det bli verklighet skulle jag hålla Sandra hemma! För vems skull? Skulle det vara bra för alla? Jag är inte så lättlurad att jag inte fattar att det är besparingar som ligger bakom. För om det nu skulle bli en skola för alla, och då menar jag det på riktigt. Att ALLA ska trivas, må bra, få hjälp och stöd och anpassning… Då lovar jag att det blir dyrare istället!

Men det finns elever som skulle må bra i en vanlig skola med extra resurser, det finns det! Självklart! Fast för det passar det ju inte alla! Och då behöver man ju inte ha åsikter om oss som väljer särskola eller träningsskola eller annan specialskola till våra barn. Vi som tycker att det ska finnas en valmöjlighet. Vi som inte tror på en skola för alla. För det finns ju också dom som faktiskt inte skulle klara den där skolan för ”alla” hur mycket extra resurser det än sattes in.

Varför är det så läskigt att vi är olika? Varför kan inte varje individ få växa utifrån sina egna förutsättningar? Varför ska man ”bunta ihop” så himla mycket jämt?

Dom som har det allra svårast är nog dom som inte behöver så mycket hjälp. För oss är det liksom så uppenbart att det behövs en specialskola. Men dom som bara behöver lite extra stöd, dom står där och får ta smällen av alla besparingar. Det är också dom som oftast får känna sig utanför i samhället och inte blir accepterade för det dom är. Så ibland kan jag känna att det är skönt att Sandra behöver mycket hjälp.

Så varför kan man inte satsa på att alla som klarar en vanlig skola ska trivas och få det stöd dom behöver? Det är liksom där man ska börja, tycker jag, inte ifrågasätta särskolan, för den behövs också!

Ja, ni får gärna komma med egna åsikter, dom respekteras även om ni inte håller med mig :) Jag tycker det är intressant att höra olika vinklar på saker och ting. Det finns ju inget som är rätt för alla och fel för alla, huvudsaken det är rätt för en själv.

Nog om det. Igår morse var vi och köpte godis, precis när dom hade öppnat, klockan nio. Inga andra kunder passade Sandra perfekt :) Hon var så stolt och glad när hon traskade iväg med sin plånbok. Jag vet ju att hon har svårt att välja, så jag tänkte ju vägleda lite. Men det behövdes minsann inte! Sandra valde för fullt!


Så jag lät henne hållas, så klart! Strunt samma om det blev godis för nästan femtilappen, för målet var nått och mer därtill. Lägga på bandet och betala var det enda jag behövde hjälpa till med, för det är en bit kvar innan det lossnar för henne. Det blir krav och förväntningar som gör att hon låser sig, så jag försökte inte ens, mer än att jag sa det en gång innan jag tog över. Det gick smidigt och Sandra var lugn hela vägen. Packa ner allt i en påse fixade hon medan jag betalade. Så mallig hon var sen, när hon gick ut från affären med sin godispåse!


Hon har ju handlat för egna pengar förut, men den här gången var det hennes initiativ ända från början, då hon öppnade kortet kvällen innan, och såg pengarna. Förut har ju jag styrt allt och hon mest följt med, och inte varit särskilt intresserad. Wow, vad härligt det var att se henne! Jag är säker på att träningen i skolan på torsdagar, då dom går till affären, är orsaken till det här framsteget :)

Mat, medicin och badrutiner gick smidigt och jag hann ut ett par vändor och skottade snö på eftermiddagen. Bäst att passa på innan det fryser, för då lär vi inte få bort det. Fixade det värsta på garagetaket och en massa snö och is som rasade från hustaket. Sen började det snöa igen, haha! På hustaket är det en hel del kvar, så jag lär få motion fler gånger innan våren är här. Bara ingen får det i huvet så är man ju glad...

Ha det toppen!

7 kommentarer:

Anonym sa...

HÄRLIGT!!!!! Vilket jättesuperenormtsteg! Inte nog med att hon kom på det själv, det FUNKADE!!! *jublar och hjular*
HURRA, nu är jag glad hela dagen!! KRAMEN Mona

Mia sa...

Vad roligt att höra! Hon valde gott godis också, alla mina chokladfavoriter. Är hon kinkig med mat eller äter hon det ni ställer fram?
Ang särskola. Vem kritiserar kan man ju undra? De som sitter med 2,2 barn i en villa och inte behöver något stöd? Eller de som inte vill aceptera att barnet deras är speciellt och behöver speciellt stöd? Jag ser hur Viggo mår dåligt i stora grupper, hur ska det gå? Om vi skulle bli erbjudna särskola så tackar jag ja direkt. Men man börjar väl med extra stöd i vanliga skolan. Och visst kostar det....men man ser med andra glasögon när det gäller sina egna barn, så är det ju.....

Patricia sa...

Ja du, skolfrågan ger mig bara en massa dåliga minnen. Som jag har kämpat för Alex skolgång...
Att inte få hjälp förrän han gick i 8:an fast han hade så jobbigt från första dagen i 1:an... =(

Att inte få någon anpassning och hjälp alls för att han skulle kunna gå på gymnasiet, som till slut gick så långt att han fick panikångest, ja det är minnen som upprör.

Är så glad att jag till slut tog honom ur skolan och nu har han arbets-praktikplats på gång, på sin storebrors arbetsplats där han sommarjobbat och vet att han funkar...hoppas det leder till Lönebidrags anställning.. =)

Jag tyckte det var så underbart att läsa om Sandras godis-köp...vilket framsteg, sånt som värmer i hjärtat... =)

Hoppas ni har en bra dag!
Kram Patricia

Anonym sa...

Jag lär mig så mycket av att läsa din blogg, och att den är skriven med så mycket kärlek gör mig varm i hela kroppen.
Jag är dålig på att skriva kommentarer, men jag tittar in till dig varje dag.
Din blogg är vanebildande :o)/Maria

Annelei Lorentzon sa...

Jag håller med dig fullständigt i ditt resonemang. Jag blir så arg när det ska dras ner och sparas och dom hittar på olika lösningar som ser (vad dom tycker) bra ut på pappren och som dom presenterar som ett nytt sett att arbeta på, något som ska bli bättre, när det i själva verket bara är ned dragningar det handlar om när man läser mellan raderna......
Nog om ilska, härligt med Sandras godis köp,jag kan se en både stolt moder och stolt dotter vandra ut genom affärens dörrar. ;))
Kram till er båda // Annelie

Pernilla B sa...

Är det inte så att de barn som omfattas av LSS och är inskrivna i särskola har ett starkare skydd genom skollagen än i allmän skola? Jag inbillar mig att man inte kan spara lika mycket på personal tex i särskolan som man gör i allmän skola. Skollagen säger visserligen att alla elever ska få den hjälp man behöver, men det funkar ju inte praktiken.

Kommunen är bunden av LAS-listor och vi har aldrig fått igenom våra krav på en assistent som kan TAKK (tecken som alternativ kommunikation) i allmän skola. Det har visserligen varit bra träning för Tove att göra sig förstådd i en icke tecknande miljö, men det tvingar henne ju att kommunicera på en ettårings nivå. Hon får ta i handen, visa, peka, hämta det hon vill ha osv.

I längden funkar det inte. Hennes språk måste utvecklas hela tiden även om inte talet hänger med. Att hon lärt sig teckna, läsa och skriva är enbart särskolans förtjänst. I den allmäna skolan fick hon mycket social träning, men jag vet också att hon kände sig annorlunda. Det fanns alltid någon som var bättre än hon, vilket gjorde att hon inte ville försöka ens.

När vi märkte att hon var helt olika som person på de olika skolorna valde vi särskola på heltid. I särskolan var hon mest pigg, glad, vetgirig och energisk medan hon i allmän skola var mest tillbakadragen och försiktig och hon tvivlade alltid på sin egen förmåga där.

Hon ska ha den bästa skola hon kan få, och det är ett beslut vi aldrig ångrat. Mer engagerad personal än på särskolan har jag aldrig träffat.

kram//pernilla

Nattmia sa...

Jag kan bara säga att jag håller fullständigt med dig vad det gäller skolan, valen och olika individer..

Jag tycker det är så kul att Sandra fattat att de där papperslapparna kan man gå till affären och byta ut mot godis.. Även om hon inte förstår värdet i dem så har hon ju förstått vad de är till för.. Kul.. Och att hon kunde välja igår är ju kanon.. Hoppas hon njöt av sitt godis sen..

Kram Mia