tisdag 16 februari 2010

Nu ska här stegas!

Sandra är inte jättesjuk, bara skör och mer gnällig än annars. Trött och får väl vara ledig ett par dar. Hon vill ju förstås till skolan och har bestämt att det är skoldag som imorron. Så hon blir nog ganska arg om det inte blir som hon vill… Vi har sagt att hon ska vara hemma tills hon är pigg, men hur lätt är det att förstå när man själv tycker att man är pigg?!! Hon kan ju inte förknippa sin skörhet och ”närmare utbrott” med att hon är trött. Jag tror inte ens hon förstår att det är skillnad. Att hon upplevs gnälligare nu än när hon är pigg.

Nåja, vi får väl se hur hon verkar idag och om hon får som hon vill imorgon. Igår gick det ganska bra, men, som sagt, det var på en skör tråd hela vägen.

Vi fixade medicin och bad på fm igår med, för Sandra ville det, kanske för att hon har kommit på att hon kan säga till och få hjälp, vad vet jag. Det gick inte lika smidigt den här gången, men vi hann innan mitt tålamod tog slut iaf :) När det var avklarat blev ju hela eftermiddagen fri och då bestämde vi oss för en biltur, till Sandras stora förtjusning. Det är en bra sysselsättning när hon är lite skör, för det är kravlöst och hon bara älskar att åka bil, helst där det är mycket trafik, så hon har en massa andra bilar att titta på.

Nu var det ju inte främst för Sandras skull vi tog den där bilturen, utan för att jag skulle hämta en stegräknare på assistansbolaget. Jo, för vi ska ha en stegtävling, som börjar idag. Så nu ska jag sjutton få lite fart på mig själv igen! Jag tänkte nämligen vinna! ;) Iaf är det skoj med lite pepp och jag behöver en spark i ändan för att komma igång. Jag vet ju att det är skönt att promenera när man väl kommit över tröskeln. Kul ska det bli iaf och ut ska jag! Basta!

Vad det blir av den här dagen vet jag inte än. Förhoppningsvis nöjer sig Sandra med att ta det lite lugnt och pigga på sig. Göran och hon ska gå ut en sväng iaf, för det hanns inte med igår när det blev biltur istället. Själv ska jag ju ta en prommis! Det passar ju bra medan dom leker i snön :)

Igår nämnde dom, förresten, på Rapport om det som hände i Falkenberg, som jag länkade till häromdan. Jag kan inte låta bli att undra om det berodde på mitt mail jag skickade till dom i förrgår. För jag blev så förbannad över att dom inte sa nåt efter en sån händelse. Som om det inte spelade nån roll, liksom.

Hade det hänt på ett dagis eller i en skola, att personalen hade låst in ett barn, utan funktionshinder, i en låda i över 1,5 timme, och sen haft en kamera på barnet, men skruvat ner ljudet för att slippa höra skriken och ropen på hjälp… då hade det sjutton blivit uppmärksammat och säkert debatt också! Och jag undrar om personalen hade fått behålla sin lön, som i det här fallet?...

Jag blev så arg när dom inte sa nåt på nyheterna, som om det inte var viktigt. Som om det var en okay behandlig. På nätet fick jag söka för att hitta det. Men igår nämnde dom det, om än knappt. Fast det var ju bättre än att bara tiga och sätta på skygglappar iaf!

Ha det så bra, alla fina läsare!

3 kommentarer:

Mia sa...

Hej , jag har tittat i din blogg och jag undrar hur Nina var som barn/bebis? Hur du märkte att hon var annorlunda? Äter hon medicin? Du kanske har skrivit om det i något inlägg? Kram Mia

Marja sa...

Din blogg är jättefin! Min son har samma diagnos autism och lika gammal.Det är inte lätt vara sjuk hoppas hon blir bättre snart.
Unikaföräldrar/Marja

Nattmia sa...

Lilla Sandra, ja det är inte lätt att förstå varför man inte får gå till skolan när man vill det.. Men hoppas hon snart är bättre..

Stega på.. Stegräknare är perfekt för motivationen :-)

Ha nu en bra dag..

Kram Mia