Vilse i pannkakan

Ja men så blev det ju en liten campingtur iaf då. Göran mådde bättre och vi ville verkligen, så han tyckte att han kunde försöka. Det skulle nog gå bra, trodde han.

Och det gjorde det också! Han är inte bra, men han stod ut.. När vi kom fram till campingen käkade vi lite matjessill och slappade en stund med den här fina utsikten.



Lite molnigt och blåsigt var det, men varmt å skönt. Senare sken det upp och em och kvällen bjöd på strålande sol.

Jag fick ett mail från assistansbolaget, i måndags, om att dom kunde komma hit med en flaska handdesinfektion åt oss, som igår, hur gulligt som helst! Men eftersom Göran mådde bättre och vi ville campa, så passade vi på att campa i närheten av ass.bolagets kontor, så vi kunde knata dit å hämta en flaska istället. Sen gick vi vidare till centrum och kollade runt lite innan vi slog oss ner för att ta varsin öl.

Bakom mig rinner en konstgjord bäck och det var jättefint med alla blommor. Sämre kan man ha det!

När ölen var slut så ville vi liksom inte gå in och sätta oss på nån restaurang i det härliga vädret, så vi köpte varsin pizza och mera öl och satt kvar istället.

Sen hade jag skvasår och fick gå barfota tillbaks.. ;)

För er som undrar.. Jodå, jag hittade till Göran i måndags. Jag körde inte ens vilse, det ni! Men jag vet ju lixom nästan aldrig vart jag är. Det är svårt att förklara, men ibland händer det att jag kommer på vart jag är och det är en märklig känsla…

När vi åkte tillbaks igen (i måndags) efter att ha uträttat en del ärenden på stan, så körde ju jag fortfarande. Jag var lite osäker på vägen, förstås… så jag frågade om det var vänster i en korsning. Det var det inte just där, men lite längre fram och jag säger att jag ju hade för mig att det var vänster där nånstans. Kan ju meddela att vi har åkt den vägen vääääldigt mååånga gånger, men oftast kör Göran och jag sitter väl i min egna lilla värld eller nåt…

När vi då hade svängt vänster där Göran sa att jag skulle svänga, så körde jag en liten bit och helt plötsligt kom jag på vart vi var! Och hur man kör just där när man kommer från andra hållet… (Som jag ju hade gjort några timmar tidigare…)

Man kan ju ha kul åt det, men det är lite jobbigt ibland.. En gång letade vi efter en restaurang som jag hade varit på med några vänner. Jag tänkte att Göran och jag skulle käka där för den var så bra. Vi snurrade runt bra länge och Göran sa flera gånger ”Det finns ingen mer restaurang här”

”Johodå” sa jag envist och pekade åt andra hållet, ”den måste ligga däråt”

”eller där, kanske…”

Tillslut frågade Göran om vi verkligen var i rätt stad..... AAMEEN!!!!!!!!! *förolämpad* Så klart vi var, intygade jag, sååå korkad är jag väl inte!!!!

Men vi gav upp och tog en annan restaurang, och efter ett tag kom jag på i vilken stad den där restaurangen vi letade efter låg…….

Jag har t.o.m. gått vilse på övervåningen i mina vänners hus och var tvungen å ropa ”Var är trappan?”

Ja ja… om några år har säkert min diagnos också ett namn! :)

Må så gott!
”Den som aldrig går vilse finner inga nya vägar”
Kramen!