Assistansroll - föräldraroll

Något föräldraansvar har vi inte längre. Ja, det heter faktiskt så. Låter ju inte klokt, men det betyder inte att vi inte har ansvar för vårt barn, utan är när barnen börjar bli så stora att dom klarar sig, liksom. Man behöver inte vårda längre. Och det betyder i sin tur att vi får betalt för ALL vård. Yngre barn behöver ju t.ex. hjälp av mamma/pappa helt naturligt, och då går föräldrarollen in, och föräldrarollen ger ju inget lönekuvert. Men när det övergår till assistans, då får man betalt.

Jag måste skilja på rollerna för att det ska kännas ok att ha ”ta hand om sitt barn” som jobb. I början var det jättekonstigt och jag fick skuldkänslor. För att ta hand om sitt barn hör ju till som förälder och det gör man av kärlek. Så det kändes jobbigt att få lön för det. Att sätta en prislapp på Sandras svårigheter. Att skriva ner alla svårigheter i ansökan och få mer betalt ju större svårigheterna var… Att tjäna pengar p.g.a. att Sanda hade det svårt. Jag kan lova att det var hemskt!

Men, som min goa vän Mona talade om för mig: Hade inte vi gjort det, hade nån annan gjort det. Tjänat pengar på vårt barn. För hon behövde, och behöver, hjälp och det är hennes rättighet, vem som än anställs. Sen att vi föräldrar är dom som är bäst för henne är ju egentligen inget konstigt. Så då började det kännas okay och idag kan jag säga det med stolthet för idag vet jag att det är bäst för Sandra.

Det hjälper att skilja på rollerna. Föräldrarollen är ju i stort sett som vilken föräldraroll som helst. Man finns ju för sina barn, liksom. Assistansrollen är all omvårdnad, sånt som vi skulle kunna anställa någon annan till. Ibland har jag väldigt mycket assistansroll och väldigt lite föräldraroll eftersom Sandra behöver hjälp hela tiden. Ibland önskar jag att jag fick vara bara mamma. Men, å andra sidan går rollerna i varandra och jag får vara tillsammans med Sandra mycket mer än dom flesta andra föräldrar får, och det är jag bara tacksam över!

Jag minns när vi just fått igenom Sandras assistanstimmar. Tack vare det kunde vi köpa en ny husvagn, vilket var den semesterform som var bäst för oss just då (dock inte längre så den är såld nu…). Precis när affären var klar, och vi satt i husvagnen och pratade igenom lite, så ringde min mobil och det var från F-kassan. Rätt komiskt, vi hade inte ens hämtat hem husvagnen. Först blev jag kall och tänkte att dom hade kommit fram till att Sandra inte alls behövde assistans. Men så var det inte, även om jag inte minns vad hon ville nu. Iaf så kände jag mig som en bov där jag satt i vår nya husvagn. Som om jag inte hade rätt att göra vad jag ville med min lön. Som om jag hade lurat F-kassan på pengar. På Sandras bekostnad. Usch och fy vilken jobbig känsla det var innan jag insåg att assistansen var Sandras rättighet och inget annat!

Hursomhelst, nu är jag som sagt stolt över mitt jobb! Och igår blev det tillskott då vi fick veta att vi ska få OB-tillägg också. Nu känns det inte jobbigt utan jag kan istället bli glad över lite extra tillskott. För vi gör ett himla bra assistansjobb och är minsann värda en lön för det!

Lönen för föräldrarollen är Sandra och den är allt värd mest av allt!
Kramen!