Men vad GÖR jag hela dagarna???

Vart tar dagarna vägen? Varför tycker jag så ofta att jag inte har nån tid? Okay, mina dagar brukar fyllas med förberedelse av schema, planering, packa väskor - korttidsväska, ridväska, utflyktsväska… lite egna behov, duscha, städa, laga mat, promenera, läkarbesök, frissan, handla, möten, ladda batterier, träffa vänner, uträtta ärenden, bank, apotek, telefonsamtal… Allt jag inte kan, eller har svårt för, när Sandra är hemma. T.o.m. att posta ett brev kräver sin planering. Men ändå! Jag gör ju så klart inte allt det där varje dag, men det känns ändå som om jag aldrig har tid. Det finns ingen tid för nåt utöver, liksom.

Igår, efter att ha morronfixat åt katterna, tog vi först en prommis, sen ärende och hämta paket från H&M, så laga mat å få undan lite småpyssel under tiden, sen käka, förbereda schema, mellis, medicin och det som måste vara klart när Sandra kommer hem. Fixa färdigt korttidsväskan, vika och plocka in tvätt, dammsuga och förbereda ridväskan som Sandra skulle packa klart sen samt skrapa potatis till middagen. Så mycket mer hann jag inte, för jag tog en kopp kaffe å slappade den sista timman framför datorn innan Sandra kom.

Ungefär så ser ju dagarna ut och så mycket utrymme för annat finns inte, mer än någon enstaka dag då man har lite mindre ”måsten” att göra. När Sandra kommer hem så går ju all min tid och uppmärksamhet åt till henne och då måste allt flyta på om vi ska hinna det som ska göras. Då gäller det att jag har planerat allt ordentligt i förväg.

En gång hade taxichauffören köpt en glass till Sandra, som hon fick med sig hem. Det var ju jättegulligt, förstås! Men då upptäckte jag hur sårbart det är. Det blev kaos, för den glassen var inte inplanerad…

Jag skulle vilja planera min framtid lite. Sandra flyttar kanske om ca 6 -7 år, och då blir jag arbetslös. Det hade ju varit perfekt å utnyttja tiden, alla mina ”lediga dagar” till att plugga. Jag skulle vilja jobba på ett boende eller i en skola för personer med autism. Men när i hela friden ska jag ha tid å plugga då? Jag försökte med engelska för några år sen. BARA engelska… och var tvungen att hoppa av för jag inte hann. Jag kom efter när Sandra var sjuk och sen kom jag aldrig ifatt.

Nåja, det är ju några år kvar och nåt jobb får jag säkert, även om det inte blir det jag helst vill göra. Till dess får jag njuta av att jag iaf har världens bästa jobb just nu!

Sandra mådde bra när hon kom hem från skolan igår och det syntes inte ett spår av någon skörhet eller förkylning längre. Såå sköönt! Hela dagen hade varit bra och det höll i sig ända tills hon somnade :)

Vi pratade lite med varandra också, så som vi kan göra ibland, när Sandra mår bra. Det är så mysigt och hon är så klurig emellanåt. Hon började prata om mötet jag var på i skolan i tisdags och hon undrade vart jag hade parkerat bilen. Det var ju lite svårt att svara på eftersom parkeringen inte ligger där Sandra kliver i och ur taxin. Så jag svarade bara ”Ganska nära skolan” Men Sandra visste på råd, minsann, och sa ”Avslutning! Där parkera bilen” och det stämmer ju, där parkerade vi på avslutningen!

Idag är det fredag och snart ledig helg. Det ska bli skönt och vi har inte några direkta planer utan ska mest bara ta hand om oss och må bra. Ja, och hinna lite som inte hinns annars, förstås. Men nu först är det katt-gos i Sandras säng å lite morronbestyr att klara av innan klockan är åtta och taxin kommer.

Må så gott och ha en skön helg!
Kramen!