Suger in sista sommaren

Tusan så matt å konstig jag har varit, men idag känns det som det går åt rätt håll igen. Igår hade jag feber, ont i huvet å nacken, och Göran har haft samma, så vi hoppas att Sandra klarar sig den här gången. Hon brukar bli så medtagen när hon blir sjuk.

Tror jag måste fortsätta i ämnet skola lite… Jag har skrivit så negativt om förra skolan att jag måste förtydliga lite att den skolan ju är en bra skola, egentligen. Felet var att dom inte kunde autism. Och dom fattade aldrig att dom inte fattade, liksom… Dom följde sina böcker, och lyssnade inte på alternativen… Det hade ju underlättat med samarbete…

Sandra behöver en ren autismverksamhet, för det är en helt annan pedagogik som är svår att jobba efter om eleverna har olika funktionshinder. Dom säger det på korttids också, att dom stöter på en del hinder p.g.a. att verksamheten är för personer med alla möjliga svårigheter. Dom önskar att det blev två verksamheter där den ena är inriktad mot autism.

Men dom är otroligt duktiga på korttids/fritids, och dom fixar det så himla bra! Dom samarbetar jättebra med oss hemma, och dom förstår Sandra, och autism, på ett helt annat sätt än dom gjorde i särskolan. Särskolan var en mycket bra skola för övriga elever! Hade vi vetat det vi vet idag, så hade Sandra börjat i rätt skola från början.

Men hon hade inte ens fått rätt diagnos när hon började, även om hon gick på utredning och vi anade det. Själv visste jag ingenting om autism och inte heller vilken skola som skulle vara bäst för Sandra. För mig var autism ”Rain man” och ”ingen kontakt” och OJ vad jag har lärt mig mycket på de snart 10 år som Sandra har haft sin diagnos! Allra mest har jag lärt mig tillsammans med lärarna i den skola Sandra går i nu. Så det är ju lätt att se med kloka ögon på det hela nu i efterhand, med den kunskap jag har idag.

Så jag vill inte vara bitter och smutskasta någon, utan bara få fram hur viktigt det är med rätt pedagogik, rätt bemötande och att man samarbetar runt personen mot samma mål. Jag har så tydliga exempel på det och ser en sådan förändring på Sandra, vilket är bevis nog. Man får aldrig, aldrig dra ner på sånt! Det blir mycket billigare för samhället i slutändan om man ger dessa personer rätt start och hjälp från början. Dessutom har dom ju rätt att få må bra, som alla andra människor i vårt samhälle!

Nåja, det var det om det. Idag har vi iaf haft en mysig dag, även om Sandra vaknade på fel sida imorse och det satt i ett bra tag. Men sen kom solstrålen tillbaks igen, och hon hjälpte mig med maten.

Vi hittade på nån slags tomatröra eftersom vi inte hade nåt att göra sallad av till maten. Sen skötte hon stekning av potatis, vilket hon är proffs på, och Göran grillade kött, vilket han är proffs på. Och jag åt, vilket jag är proffs på ;)

Tänk att man kan sitta ute och äta den 20 september! Ja det kan man väl närsomhelst, men jag menar i sommarväder! Vilka fina dagar vi har haft länge nu, det gillas!

Nu håller Göran och Sandra på med kvällsrutinerna så jag passar på att blogga lite innan jag kryper upp i tv-soffan. Imorron är det ledigt från skolan, det är väl nån studiedag eller nåt, så Sandra ska vara på fritids, vilket hon ser fram emot. Göran ska jobba och jag har inga planer alls utan tänker njuta av att vara bara jag för en stund! Det är inte så dumt ibland.

Jag avslutar med en utmaning jag fick av ”Att leva med Skalman”

Ordet jag vill beskriva den bloggen med är: Livsglädje!
Jag skickar vidare utmaningen till följande fem vänner:

Mona
Sussi
Ulla
Tanja
Emma

Klistra in bilden i bloggen, beskriv min blogg med ett ord och länka till fem vänner.

Ha nu en skön kväll ikväll, och en fin måndag imorrn!
Kramen!