Ett telefonsamtal

Det är inte den enklaste sak i världen. Det är inte ”bara” liksom. När Sandra är hemma svarar jag nästan aldrig i telefonen. Eller, det beror ju lite på, men oftast inte iaf. Så det är rätt bökigt att ”bara ringa ett samtal” när det är telefontid eller telefonkö. Det stämmer sällan in i vår vardag, lixom.

Tänk när Sandra var liten, och jag skulle beställa nya blöjor. (Använder barnet blöja både dag å natt efter tre års ålder har man rätt till gratis blöjor) Det var telefontid mellan 8.30 – 9.00 och väääldigt många som ringde till vc just då. Dessutom gick Sandra på dagis mellan 9.00 – 12.00, så vi gick hemifrån 8.30. Med andra ord fick Sandra vara ledig från dagis dom dagarna jag var tvungen att ringa för att beställa dom där blöjorna. Så jag blev lite trött om jag inte kom fram när det var telefontid, för då var Sandra tvungen att vara ledig nästa dag också…

Eller en period när Sandra gick i förra skolan, och på förra fritids… När hon var sjuk, vilket hände rätt ofta på den tiden, då skulle man ringa klassen, expeditionen, taxi och fritids. Före åtta! Ja, fritids kunde man ju ringa lite senare, men dom andra. Samtidigt som Sandra behövde ständig passning och kräktes titt som tätt. Göran brukade försöka vara hemma lite längre på morgnarna dom dagarna, så jag hann ringa.

Ännu har dom inte hört av sig angående datorn och vi får väl se om dom ringer en tid som jag har tid att svara, eller om dom lämnar ett meddelande på telefonsvararen, så jag får ringa upp igen, om dom inte är på möte då, så jag får lämna ett meddelande om att dom ska ringa upp mig……. Haha!

Igår, när Sandra kom hem från skolan, var hon strålande glad! Hon mår så bra nu och det är så härligt att se. Nu har medicinen funkat bra flera dagar i rad (om man vågar skriva så…)

I skolan hade hon lagat mat och var så stolt över det. Hon hade bilder med sig hem som vi tittade på och hon berättade att hon hade gjort köttbullar, kokat makaroner och skurit sallad. Det är så roligt att hon har den möjligheten i skolan, för det är sånt hon tycker om och som hon har nytta av framöver. Sånt är mycket viktigare för henne än att kunna räkna och läsa. Så klart skulle det vara toppen om hon knäckte läskoden, men det är inte det viktigaste i hennes värld.

Idag blir det iaf korttids till imorgon. Man hinner inte känna sig ledig när det är ett dygn, men man hinner få lite gjort, så det blir vårt projekt idag. Måste göra lite olika inköp i olika affärer, och sen avslutar vi med stora mathandlingen. Ikväll kanske vi njuter lite bastu och ett glas vin så vi lixom hinner "bara vara" lite.

Ha det så bra och må så gott!
Kramen!