Möta mig hit och möta mig dit

Tidigt i våras sökte jag en dator som hjälpmedel åt Sandra. Vi behöver en dator med stort minne för alla bilder vi använder. Häromdagen kom en kallelse om ett möte, men dagen passar inte oss så jag har försökt få tag på dom, utan resultat. ”Personen du söker är på möte, återkommer kl. 16.30” Hmm… Många möten har dom…

Hursomhelst så kopplades jag tillslut till växeln och lämnade återbud, men ville att dom skulle höra av sig. Jag vill nämligen inte ha någon ny tid för möte för jag tycker det verkar onödigt att mötas om det här. Jag kan lika bra svara på deras frågor i telefon. Sen undrar jag varför vi ska släpa dit Sandra, men det finns säkert någon förklaring till det med.

Dom kan ju förstås inte veta vad det skulle innebära för oss att ta dit Sandra, så det är därför jag vill prata med dom. Om dom av någon anledning måste träffa henne, är det bäst att dom hälsar på i skolan, för jag tar inte dit henne! Och hemma skulle det bara bli kaos. Efter skolan finns ingen tid för annat än det vi måste hinna innan kvällen och på helgerna tror jag ju inte att dom har lust… Vill dom se hur vi jobbar med bilder så får dom komma hit när Sandra är i skolan. Måste dom träffa oss personligen så får det bli utan Sandra, och det finns en hel massa orsaker till det.

För det första måste Sandra ta ledigt från skolan om hon ska med och det tycker jag är onödigt, eftersom skolan är så viktig för henne. Sen fixar hon inte såna där möten, och hon kan inte svara på eventuella frågor. Så det skulle bli att vi vuxna pratar över huvudet på henne, och det accepterar jag inte!

Sist vi var iväg till hjälpmedelscentralen för att prova ut en cykel slutade det i stora utbrottet med näsblod och kaos. Sen kom han som skulle visa oss cykeln, för sent, så när han väl kom var vi klara och skulle just gå. Då blir människan förvånad över att vi inte vill stanna och prata med honom! Alltså, Sandra stod bredvid och gallskrek, helt nerblodad! Så vi bara gick. Det märkliga var att det bara fanns en modell av den cykel vi skulle ha, så varför vi var tvungna att komma dit överhuvudtaget fattar jag fortfarande inte.

Nåja, nu väntar jag alltså på att dom ska ringa, så vi kan reda ut hur vi ska göra med det här och om vi kan få en dator som hjälpmedel eller inte. Ibland är saker och ting onödigt krångliga, tycker jag.

Nog om det. Nu är det verkligen höst i luften. Även fast solen värmer och det blir riktigt varmt på dagarna så är det kalla nätter och kyliga morgnar. Måste erkänna att det är rätt mysigt, ändå… Fast jag föredrar sommar och värmebölja!

Idag blir det säkert en prommis när Sandra har kommit iväg, sen ska jag packa korttidsväskan för imorgon är det korttids igen. Då måste vi till stan å fixa lite ärenden.

Visst ja, jag fick ju frågan vart jag suddade bilderna jag hade i bloggen häromdagen. På www.picnik.com kan man gå in och leka med sina bilder om vill.

Må så gott och ha en fin dag!
Kramen!