Boendetankar

Jag måste börja med ett stort tack för kommentarerna efter förra inlägget. Särskilt den med information i siffror, det var till stor hjälp för oss.

Sandra har varit lite trött och skör ett par dagar, vi får väl se vart det tar vägen. Idag är det ett frissa-besök inbokat för hennes del iallafall, och det är ju bra om vi kommer iväg på det. Förra gången var damen nämligen ännu tröttare, så klippningen sköts upp och nu är håret långt.

I övrigt har det inte hänt något av intresse. Jag fick svar från vår LSS-handläggare för en tid sen, och har funderat på om det är någon idé att skriva tillbaks, eller om jag faktiskt mår bättre av att låta bli. Det tar bara energi att försöka få hjälp.

Folk ska ju veta att inte alla får hjälp av kommunen, även om dom ska hjälpa. För en kommun hittar alla kryphål i lagtexterna, var så säkra.

Det finns bra hjälp för individer som passar in i det som erbjuds. Men när det börjar handla om individanpassningar så stängs dörrarna. Det finns några få individer som inte kan anpassa sig alls. Sandra är en av dom.

Jag kan ju offra vadsomhelst, så fokus nu ligger på att hitta en långsiktig lösning utan kommunens inblandning. Det är det enda som skulle vara tryggt i framtiden. Helst skulle jag vilja starta ett boende för individer som Sandra, som inte passar in någon annanstans. Idéer har jag massor, men sen tar det stopp, för sen kan jag inget mer.

Alternativ två är att vi hittar ett hus som vi har råd att köpa till Sandra och som hon kommer ha råd att bo i.

Alternativ tre – Inget. (Vi får iaf inte hjälp av kommunen att hitta något som funkar).

.