Lite oroligt

Det är ostadigt och skört här nu. Vi märker att Sandra har stora problem med att gå, och det hjälper inte ens att locka henne med roligheter som gör att hon glömmer att hon inte kan.

Vi kom iallafall ut en stund, även om Sandra mest stod still. Jag fick igång henne lite med hjälp av en pinne som hon ritade i snön med. Men jag fick henne inte att gå.

Vi har pratat lite löst om att det skulle vara kul för Sandra med en kanin. (Ute för att locka henne till aktiviteterna det skulle innebära att sköta den). Men det är mycket jobb också, och ett ansvar att skaffa djur, så vi får nog vänta med det tills vi har ork över. Det är inte säkert att det blir lika roligt att ha egen kanin som att åka på utflykt och ta hand om dom. Kanske förstör vi det roliga istället, och det vore ju synd.

På torsdag ska vi åka dit igen, om allt går enligt våra planer för alla berörda. Sandra vet inget förrän samma morgon, eftersom det inte är någon fast aktivitet på en bestämd dag. Då är det alltid bättre att hon inget vet, så behöver det inte påverka henne om det blir ändrat.

Det är så fantastiskt roligt med utflykten. Helt perfekt anpassat för Sandra och vi är så tacksamma. Hon pratar ofta om saker hon har upplevt där och det ritas hönor och kaniner på nätterna.

Hon har ju börjat äta ett helt ägg varje morgon, och är så stolt över att hon har plockat äggen själv. Hon pratar ofta om att ägg kommer från hönan och det känns så bra att hon har sett och upplevt det. För det är då hon kan förstå saker som hon inte kan föreställa sig annars.

Att inte ha föreställningsförmåga gör att hon inte förstår saker vi inte kan visa. Det gör ju att hon t.ex. inte kan förstå faror hon inte upplevt och att hon kan bli orolig om vi berättar saker som hon inte vet vad det innebär, för tidigt. Sånt är alltid bättre att berätta precis innan, eller ibland inte alls, faktiskt.

När vi hade en ny bild i morgonschemat, som jag berättade om igår, blev Sandra väldigt orolig. Trots att rutinen inte var ändrad alls, utan vi bara hade lagt till en bild som skulle göra det tydligare för henne. Men hon kunde inte föreställa sig vad det innebar förrän vi hade gjort rutinerna igen. Det märktes en sån tydlig oro över om rutinen var ändrad iom bilden. När hon väl kom ner och såg att rutinen var densamma så slappnade hon av. Efter det vet hon vad bilden innebär och då först ser man om det fungerar som tänkt.

Ja, jag hade väl inte jättemycket att skriva om idag, men ett litet inlägg blev det iallafall. Må så gott, ni som kikar in här.

.