Du är ju bara hemma

Vad gör du hela dagarna? Den frågan fick jag en gång, av en ”släkting” och jag hade lite svårt att svara på det. Jag vet inte riktigt vad jag gör, men gör, det gör jag.

Det är ju så att vi behövs hela tiden, både Göran och jag, om Sandra ska ha en vettig verksamhet. Skulle någon av oss göra något annat en längre tid (typ mer än en kvart) så påverkar det planeringen och Sandras aktiviteter. Vi kan göra annat, men det är inte alltid värt det.

Det är därför vi inte turas om att åka till husvagnen för att få lite ledigt längre. Det är enklare att livet runt Sandra rullar på, och det ger ingen vila att behöva planera ledigheterna in i minsta detalj. Göran tittar till husvagnen och passar på att veckohandla, en gång i veckan, för handla måste vi ju, så det planeras in i vardagen. Saker vi inte måste, låter vi helst bli.

Hundarna i Ronneby får mat.

Att vi behövs hela tiden gör ju förstås att jag inte kan skriva ett helt blogg-inlägg på en gång, utan måste sammanställa små anteckningar jag gjort under dagen innan det blir klart att publicera. Därav det lilla blogg-uppehållet nu. Allt som tar tid och uppmärksamhet från Sandra måste planeras, så jag kan nästan aldrig prata i telefon, eller gå en promenad, eftersom det isåfall påverkar henne för mycket. Det är t.o.m. svårt att hinna duscha utan att planera in det ordentligt först.

Även när Sandra sitter och klipper själv (vilket händer när vi behöver vila, eller när hon behöver stressa ner lite) måste någon av oss vara närvarande. Vid minsta suck måste vi agera direkt, helst innan sucken kommer. Sandra kan inte vänta tills man är klar med något annat, liksom. Så det är stor skillnad på att prata i telefon, eller skriva ett meddelande, eftersom jag inte kan ha fokus på Sandra när jag pratar i telefon. Att prata stör dessutom Sandra, så det måste ske i ett annat rum, och då har man ju ingen koll alls på suckarna…

Men att skriva på datorn, eller mobilen funkar ju. Det går att lämna mitt i, hur många gånger som helst, utan att det påverkar något eller någon. Förutom när Sandra är uttråkad och behöver någon av oss bredvid sig precis hela tiden. Den som har ”Sandra-fokus” blir ganska trött i huvudet, kan man säga.

Kommer inte bussen snart?

Sandra blir snabbt uttråkad nu, eftersom vi inte har orken att ha aktiviteter i den utsträckning som hon behöver. Helst måste vi sitta med henne hela tiden, oavsett om vi har en planerad aktivitet eller om hon klipper i tidningar. Ja, en av oss sitter med Sandra medan den andra förbereder nästa aktivitet eller slutför föregående. Eller gör nåt annat som är nödvändigt för att vardagen ska fungera.

Dom få stunder vi kan gå ifrån lite (t.ex. när Sandra ska göra något där vi stör, som att gå på toa eller dricka vatten, eller byta aktivitet eller nåt) måste Göran och jag skynda oss att hinna prata, planera eller färdigställa. Det brukar bli tvåminuters-planeringar lite då och då, för det är bara i igångsättningen, eller själva förflyttningen, som vi måste hålla oss undan.

Nu kommer zebra-bussen. Nu åker hunden och köper skor och glass.

När vi inte orkar ha planerade aktiviteter hela tiden, så blir det mycket klippa för Sandra. Vi försöker göra det lite tråkigare att klippa, genom att göra annat roligare. Men om vi ska göra något roligare, så krävs det 110% närvaro och engagemang hela tiden. Det har varit lite så nu, den senaste tiden (som leken i dagens bilder, t.ex.). Idag vaknade jag fyra, och då hinner jag sitta och blogga med min kaffekopp ett par timmar. Det är en ganska skön stund.

På tal om att klippa så håller tidningsförrådet på att ta slut, och sånt förstår inte Sandra. Livet ska bara funka i hennes värld, liksom. Vill hon klippa så finns det tidningar tills hon har tröttnat… Men verkligheten ser ju inte riktigt ut så. Det går åt massor med tidningar, så vi måste samla överallt, och det kräver lite mer tid och ork än vad vi har till övers. Det går nog åt ungefär 10 tidningar om dagen, gissar jag.

Det är marknad i Ronneby. Mycket folk överallt.

I morgon är planen att vi ska på rolig utflykt iallafall, och det berättar jag mer om i nästa inlägg. Må så gott!

.