Fantastiskt

Jag satt här och kände mig otillräcklig över att orken inte räcker till för att göra Sandras dagar stimulerande. Efter den bästa utflykten Sandra kunde fått, blev det så tydligt vad hon behöver och vad vi inte orkar ge henne.

Hon blir väldigt fort uttråkad, och vi behöver underhålla hennes nyfikenhet. Vi behöver hålla oss till dom trygga rutinerna, men variera innehållet så Sandra tycker det är roligt. Varje dag, helst hela tiden. Som ni förstår klarar vi inte det när vi bara är Göran och jag och har massa annat som också måste fungera.

Därför har vi satsat på att Sandra ska göra nåt roligt varje dag, dock inga större grejor. Nu börjar orken ta slut för mycket, och det är jättesvårt att komma på saker som stimulerar. Vi orkar inte ens locka med henne in i lekrummet.

Så jag satt här och tänkte att, om kommunen bara kunde samarbeta lite, och Sandra kanske kunde få komma till min vän och hjälpa till med djuren nån fm i veckan, som en slags anpassad daglig verksamhet… Om min vän hade tid och ork, förstås. Men att börja bråka med kommunen kändes inte jätte-lockande, precis. Då slog det mig, om min vän blir assistent ett par timmar i veckan..

Så jag kollade med assistansbolaget först, och sen med min vän, och gissa vad?! Vi provar! Hurra! Jag var så glad resten av kvällen igår att det bara bubblade i mig. Att låta Sandra få uppleva roligheter som gör att hon får en chans att utvecklas, gör att vi alla blir gladare och får lite mer energi. Alla som sett Sandra i rätt miljö, med rätt anpassning, förstår vad jag menar. Det är sån skillnad när det funkar och när det o-funkar att vi bara måste se till att det funkar.

Vi försökte få till ett snabbt telefonsamtal igår och fick ihop en första planering i alla fall. Så om en vecka sätter vi igång, om allt går enligt planerna. Det måste ju ordnas med anställningen och så först, men planen är sån iallafall. Sandra får inget veta förrän samma dag, så om det blir några ändringar drabbar det inte henne. Innan det har blivit återkommande så behöver hon inte veta något förrän strax innan vi åker.

Från och med nu blir min väns anonyma namn här i bloggen utbytt till ”assistenten” istället. Det ska bli jätteroligt, och rapporter kommer komma här vartefter. Stort jätte-tack till ”min vän assistenten” det betyder så enormt mycket för oss, och för Sandra. Tack! 💖

Igår sa Sandra att hon var ”baksugen” och det var ju roligt att hon sa det. Då måste man ju försöka baka något, så jag tittade i skåpen vad vi hade. Idag ska hon få baka kakor, tänkte jag. Roligare att baka för Sandra än matbröd, så vi får väl offra oss lite ibland. Vi fikar ju inte i den här familjen, så matbröd är ett bättre val egentligen, men det kan ju få vara bara roligt ibland också. Jag ska förbereda med deg till schackrutor, så får hon baka hur hon vill sen.

Ha en fin dag.

.