Det
har varit minst sagt rörigt i huvet den senaste tiden och tankarna har mest
snurrat så dom inte har gått att tänka. Men vi har hjälpts åt att reda ut lite
i taget och funderat ordentligt på vad som behöver göras och vad som är
viktigast.
Så
nu har vi en plan, både för verksamheten och praktiska lösningar och
ommöbleringar. Anpassningar av huset och allas schematider. Eftersom vi inte
får någon hjälp alls med bostadsanpassningen så var vi ju tvungna att tänka om
helt. För det som är allra bäst för Sandra fixar vi inte själva, då finns det inga
resurser kvar till att lösa lånet och det måste vi ju om Sandra ska ha råd i
framtiden.
Så
vart börjar vi, när och hur? Men vi ser en liten ljusning iallafall. Fler bitar
faller på plats och planen ser bra ut så här långt. I teorin iallafall.
Jag
berättar mer när vi är där. Idag kommer assistenterna och Sandra längtar. Göran
ska veckohandla och jag kommer säkert att prata en del med assistenterna,
gissar jag. Sen blir det steg 1 i vår plan, nämligen att röja på ”mitt” lilla
kontor. Typ ”allt ska bort”
Det
blir inte lätt. Ja, det viktigaste ska ju inte slängas, förstås. Datorn och
allt som behövs till den, och viktiga papper ska få ny plats, för kontoret ska
bli assistans-sovrum ett tag. I framtiden, när Göran och jag inte bor här, utan
bara är här på våra schema-tider, så kommer vårt sovrum (som också ska flyttas)
bli assistansrum/kontor.
Men
en sak i taget. Att slänga är ett måste, och det kommer bli tufft. Ska vi bo i
husvagnen framöver (vilket vi måste om vi inte vinner en förmögenhet) så kan vi
inte spara på nånting onödigt och knappt nåt nödigt heller, för den delen.
Alla
minnen har jag samlade på kontoret, eftersom vi inte kan ha så mycket saker i
huset som stör Sandra. På kontoret är hon aldrig, så där samlas liksom allt.
Och bara alla speciella och extra betydelsefulla kort jag har sparat…
Som
när det damp ner ett kort på en giraff en dag för länge sen. Nästa dag kom det
ytterligare två och jag tyckte det var ett roligt sammanträffande och tänkte ”mina
vänner känner mig” Dagen efter kom en hel drös, och då fattade jag att dom hade
pratat ihop sig ♥ Undrar om jag kanske kan spara dom iallafall…
Och
några av Sandras teckningar vill jag nog spara. Det kommer skära i hjärtat att
slänga allt, men jag får påminna mig att det är för att Sandra ska få det bra. Att flytta från ett stort hus till en liten
husvagn blir en utmaning och man får väl passa på att röja när man är på
släng-humör.
Minnes-vägg |
En
del grejor skulle vi vilja sälja på loppis, och använda pengarna till
renovering eller verksamhetsmaterial. Men till sånt måste man ju ha tid, och
det har vi inte precis jättemycket. Vi har t.o.m. två köksbord och en del stolar
som ska bort. Även om dom inte är så mycket att ha, så funkar dom ju
fortfarande och det finns ju dom som har en massa tid över och gillar att rusta
upp loppisfynd. Nåja, vi hinner inte. Det finns att göra ändå så det räcker och
blir över.
En
sak i taget och dom närmaste dagarna ska det röjas på kontoret. Vardagen är här
och det är fantastiskt härligt!
Må
så gott!
.
1 kommentar:
Åh, att slänga minnen är inte lätt och det tar tid....det är inte bara att sopa ihop och slänga iväg.
Hoppas du åtminstone får dig ett och annat leende och skratt under tiden du röjer och plockar bort från ditt kontor.
Som du skriver, det är ju för Sandras skull, för att hon ska få det så bra som möjligt i framtiden.
Det verkar som om ni har en bra plan, hoppas den fungerar lika bra i praktiken som i teorin.
Men det gör den säkert, ni är superbra på lösningar, så det kommer säkert bli toppen.
Kramar och kärlek till er <3
Skicka en kommentar