Är
det inte det ena så är det det femte, eller nåt. Akuta ändringar och nya möten
med andra lösningar. Jaja, nu ser det iallafall ut att ordna sig tillslut,
hoppas vi.
Imorgon
är vardagen här igen, och igår morse fick Sandra reda på det. Gissa om hon
längtar?! :) Hon blev jätteglad, och ville gå igenom schemat en gång till. Lugnet
har hållit i sig än så länge, men vi är väl beredda på att längtan och glädjen
kan slå över närsomhelst. Vi får försöka att fokusera på ”här och nu” så gott
vi kan, och hittills har det gått bra.
Det
är lite rörigt med det mesta just nu, men vi gör vårt bästa för att få Sandras
dagar så lugna och ”som vanligt” det bara är möjligt. Snart ska väl alla akuta
nyheter sätta sig så vi kan börja jobba framåt så smått. Det är nytt schema för
oss assistenter från 1 sept. iom nytt beslut från Försäkringskassan. Det blir
bra när vi får ordning på allt, men vi har ju varit underbemannade en tid och
det påverkar ordningen en del.
Eftersom
det blir mer bemanning, och assistenter i hemmet istället för korttids, så blir
det ju förstås en del förändringar även i Sandras schema om det ska fungera med
nya tiderna. Verksamheten och Sandras dagar måste ju ha ett vettigt innehåll,
som stämmer med allas scheman. Göran och jag har en plan, och ett första
delmål, i huvet iallafall. Det är ju en bra början inför mötet på tisdag,
resten får växa fram vartefter bitarna faller på plats.
Det
kommer bli en omställning för oss alla när Göran och jag ska dra oss ur och
släppa taget och externa assistenter börja ta över mer. Inte i första hand när
det gäller Sandra, för där har vi inte så stora problem med att låta andra
hitta sina egna sätt som funkar. Så länge det är Sandras bästa som styr, och
det är det ju. Sandra tillåter inget annat, så det är bara att anpassa om det
ska funka. Det där kan assistenterna så det oroar inte. Och är det nåt som inte
funkar, så pratas det igenom och anpassas bättre nästa gång. Det är så det
funkar mest hela tiden med Sandra.
När
det gäller personalbiten är den enda oron inför framtiden att det är svårt att
hitta bra assistenter, och att någon måste se till att dom som börjar är bra.
Annars har vi inga problem med att släppa taget om Sandra, faktiskt. Allvarliga
brister blir det bara om kommunikationen inte fungerar, och det var det som
hände på korttids när det kom för många nya som inte lyssnade. Innan dess så
har jag egentligen ingen vidare aning om hur dom jobbade, men så länge Sandra
mådde bra och det funkade så fick dom ju göra som dom ville. Det var inte
förrän Sanda blev för mycket påverkad och dom inte gjorde något åt det som vi
började bråka. Assistenterna är ju tvungna att kommunicera hela tiden, och ser
också konsekvenserna själva (vilket korttidspersonalen inte gjorde) så det
fungerar väldigt bra.
Det
som är svårt att släppa taget om för mig, och blir en utmaning för både Göran
och mig, är allt annat. Dels att inte hjälpa assistenterna när det är tufft,
även om vi vet att dom klarar det utan oss. Kanske t.o.m. bättre utan oss?!
Dels all pedagogik och allt administrativt. Och så att vi ska överlåta vårt hem
till andra.
Det
ska ju så klart bli Sandras hem, så allt ska ju utgå från henne, självklart.
Men eftersom hon är beroende av sina assistenter, och det kommer bli
assistenternas arbetsplats, så måste dom ju få bestämma hur deras arbetsmiljö
ska vara för att fungera så bra som möjligt när dom jobbar med Sandra.
En utmaning lär det ju bli för oss alla. För det är säkert inte lätt att komma och
göra förändringar i någon annans hem. Och vi måste ju släppa in andras viljor
och önskemål, eftersom det är dom som ska jobba här, även om vi också kommer
göra det ett bra tag till. Huset måste förvandlas från Görans och mitt hem,
till Sandras hem och assistenternas arbetsplats. Då kan ju inte vi bestämma hur
vi vill ha det…
Eftersom vi fortfarande bor i huset blir övergången inte plättlätt. Det måste ju fungera både nu och framöver, för både Sandra och assistenter. Och oss.
Nåja,
ett problem och en lösning i taget så hjälps vi åt att fixa det :) Gårdagen var
ganska lugn. Sandra hade en svacka i fredags, men var piggare igår igen. Vi
turas om att assistera/passa och sköta markservicen samtidigt som vi måste få
lite städning gjord inför kommande vecka. Spindlarna har bott in sig i
lugn och ro nere i källaren när verksamheten har haft semesterstängt…
Sen
är det lite papper och annat som ska fixas och sorteras och grejas med. Nya
planeringar innebär ju en hel del sånt. Men efter maten var det finare väder än
utlovat, så Sandra blåste såpbubblor med Göran en stund, och då hann jag få
undan lite.
Det
får räcka för nu. Ha det finemang. (Jag hoppas fotolusten kommer tillbaks snart, för förrådet av foton börjar ta slut här).
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar