söndag 7 augusti 2016

Vi går vidare

Annika undrar om det inte kan vara värt att träffa handläggaren, att han verkar vara den enda som fattar nånting. Svar på båda frågorna är Nej. Det är inte värt det, och han fattar ingenting. Ett axplock om varför kan ni bl.a. läsa HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR … Eller klicka bland etiketterna på Boende, Daglig verksamhet, Kommunen och Vuxenlivet.

Vi lägger kommunen bakom oss nu, för vi har blivit lovade anpassade lösningar i tre års tid. Det enda som händer är att det drar ut ännu mer på vår dyrbara tid, och ska bokas ännu fler möten som inte leder framåt. Och sen blir alla intyg för gamla och vi måste börja om. Igen och igen och igen. Nej tack!

Jag hoppas att jag snart kan sluta bli arg på idioter om nätterna, och att vi hittar en egen bättre lösning på boendefrågan, så jag snart kan sova. En mycket god vän försöker hjälpa oss, och blir den lösningen verklighet så löser det många knutar. Då klarar vi det här. Jag är så tacksam över vänner som verkligen bryr sig om även om jag, p.g.a. alla bakslag, har svårt att glädjas över något innan jag ser att det verkligen ger nåt. Den dagen Sandras framtid tryggas kommer många spänningar släppa inom mig.

Bildkälla - Amatörfotografen på Facebook

I övrigt så var gårdagen en bra dag. Sandra var pigg och nöjd och allt flöt på utan några större problem. Hon var lite vaken inatt, men inget som störde och hon somnade om av sig själv. Hon är alltid vaken mer eller mindre på nätterna, men det är sällan det ställer till med några större problem. Inatt var hon väldigt lugn och somnade om ganska fort.

Vi har inte direkt några planer för den här sista veckan innan assistenterna är tillbaks. Göran och jag har en hel del fix att fixa med, och vi skulle verkligen behöva hinna planera och prata, men det är som det är. Den dagen vi har en veckas semester är nog det i behöver hinna prata om redan löst. I dom bästa av världar nästa sommar. (Alltså planeringen, inte boendefrågan).

Men hursomhelst så kommer inte Sandra nöja sig med att inte göra nånting en hel vecka, så lite akutlösningar måste till. Vi tar en dag i taget och hoppas dagarna går smärtfritt. Sandra blir ju nöjd med en biltur, så då kan vi passa på att få lite ärenden gjorda i samma veva. Det ska nog gå bra. Nedräkningen har börjat :)

Ha det fint!

.

1 kommentar:

Supermamsen sa...

Hoppas det löser sig med allt!!!
Härligt med fina vänner ❤
Stor kram och hoppas veckan blir bra!