onsdag 10 augusti 2016

Virr-varr

Det går fortfarande bra här. Sandra längtar efter sina assistenter, men är inte stressad över det och vet inte än att det är på måndag dom kommer. Hon är överlag väldigt harmonisk just nu, pigg och glad.

När hon mår bra så är det så härligt att se henne. Hon klarar så mycket (i jämförelse med henne själv, alltså). Bereds vägen rätt, så kan hon, vår tjej :)

Det är ju en av anledningarna till att ett möte på en halvtimma inte ger en rättvis bild av hur hon fungerar. Särskilt inte när personen som vill bilda sig en egen uppfattning bara tittar på Sandra, och inte på den beredda vägen…


Det slog mig häromdagen att jag fyller jämnt snart. Eller, snart och snart… om ett halvår. Det skulle verkligen vara jätteroligt att fira det med en stor fest. Sist jag firade ordentligt var för 20 år sen, när jag fyllde 30. Sen har det ju liksom inte fungerat att ha folk hemma och nu fungerar det inte ens att åka iväg själv bara sådär.

Det känns förstås lite ledsamt, men det kvittar, för det finns bara en sak jag önskar mig iallafall och det är att Sandra har någonstans att bo, som hon klarar utan oss föräldrar i framtiden.


Nåja, ett problem i taget så löser det sig nog. Idag har jag iallafall ett möte på fm, och sen har vi lovat Sandra köpe-pizza. Det är ju både gott och bekvämt ibland så det är toppen att hon gillar det. Vi har en sån ”slippa-laga-mat-plan” för ytterligare en dag den här veckan då vi tänkte avsluta en biltur med Drive-in. Ja, om det blir så att vi behöver ta till en biltur, det är ju inte bestämt än, men reservplaner är alltid bra att ha på lut.

Tänk att Sandra äter nästan allt nuförtiden. Det trodde vi inte när hon var liten, då hon bara accepterade makaroner ett tag. När hon var riktigt liten åt hon bra, men sen kom en period som var jobbig då hon inte fick i sig näring. Jag slås av det ibland, när jag ser hennes goda aptit idag. Ja, när hon mår bra, alltså. Känslig är hon ju, och mår hon inte bra så påverkas aptiten direkt.

Och på korttids var dom så inställda på att bevisa för mig att Sandra visst älskar folk och gärna vill sitta och äta med alla andra… Varpå hon åt dåligt istället. Hon är ingen frukostmänniska, men hon får i sig lite om vi gör rätt. På korttids drack hon bara lite o’boy och kräktes ibland av stress när hon kom därifrån. Men, det skulle bevisas att jag hade fel när jag pratade om anpassningarna hon behövde. Håhåjaja!

Ja, det är svårt att bara släppa irritationen över hur den här kommunen har behandlat Sandra, men det är väl en period med bearbetning, så ni får stå ut med det. Tids nog kan jag gå vidare helt utan ilska.


Tack till Miss Wattpads mamma för tipset om insamling/sponsorer. Jag har ju så svårt för det där att be om hjälp. Vi är i behov av det, men man är ju funtad så att man vill klara sig själv och inte behöva belasta andra. Sen har jag inte så mycket ork att ta tag i saker just nu. En sak i taget och fokus på det positiva.

Det blev ett lite virrigt inlägg idag, tror jag. Men jag är lite virrig i huvet just nu, så det är som det är. Jag har svårt att samla några tankar öht. Igår kändes det jättejobbigt för jag försökte tänka ut ett bra förslag på upplägg av Sandras schema. Det var låst i huvet och jag kände bara ”det här klarar jag inte”

Jag saknar ju specialpedagogerna i skolan, som hade kunskapen som inte jag har. Att bolla med dom var jätteskönt och ledde alltid till bra lösningar. När skolan är slut försvinner all pedagogik som många av eleverna behöver hela livet…

Men så blev det lite lugnt en stund när Sandra roade sig själv i badet (övervakad med hjälp av Änglavakten, förstås) så Göran och jag hann prata lite. Vi bollade tankarna med varandra och kom genast på ett bra förslag till upplägg.

Då blev jag helt överlycklig resten av kvällen. Som en av alla stenar föll från mina axlar. Det blev så tydligt igår, skillnaden på att själv fastna i tankarna och bara se omöjligheterna, och sen bara få ventilera dom lite så kommer lösningarna :)


Nä, nu får jag sluta svamla, hoppas det går att tyda nånting av allt snurr jag fått ut här idag. Ha det finemang!

.

Inga kommentarer: