Sandra
var lite trött igår, men funkar fortfarande bra. Vi sänkte kraven lite bara och
dagen flöt på utan problem.
På
fm hade jag möte med assistansbolaget. Det var lite saker jag behövde få hjälp
med och det känns så bra att ha finaste stödet där, när det blir lite för tungt
med alla känslor hit och dit ♥ Tack!
Nu
finns det ju saker som tynger och som inte assistansbolaget kan göra något åt,
men att prata igenom helheten och hitta alternativ och lösningar som fungerar
här och nu och i framtiden känns så skönt. Vi tar en bit i taget i Sandras
enorma livspussel.
Det
som är jobbigast för mig är det pedagogiska ansvaret, som ju är kommunens… Jag
har inte tillräckliga kunskaper, även om jag kan ganska mycket. Den där
special-kunskapen saknar jag när det ska planeras bra dagar och bra upplägg för
Sandra. Det handlar ju om att hitta sätt som får henne så delaktig som möjligt,
efter hennes ork och förståelse. Det är inte lätt utan den specialkunskapen som
pedagogerna i skolan hade t.ex.
När
vi blev lovade av kommunen att dom skulle hyra lokalen i vår källare, för att
kunna bedriva verksamheten på en plats som är anpassad efter Sandra, så var det
inte hyran som var viktig för oss, utan ansvaret. Vi blev i det kontraktet
lovade att få stöd av en person från Pedagogiskt perspektiv. Det var det jag
såg fram emot. Äntligen någon som kan mer än mig, och som förstår hur vi menar
när vi förklarar läget, så vi kan jobba åt rätt håll, med rätt anpassningar.
Men,
det blev ju inget av med det löftet heller, som ni vet. Och då måste vi ju
hitta alternativ som fungerar utan kommunens inblandning. Och det måste ju
fungera även utan mig. Habiliteringen får vi så klart ta hjälp av, och ska göra
också. Men först har vi en massa annat som måste falla på rätt platser, innan
vi kan gå så mycket vidare med nånting.
Sen
får ju assistenterna gå på utbildningar vid behov, och dom är redan
jätteduktiga. Vi får väl söka den hjälp vi behöver när vi behöver den framöver.
Vi
gick också igenom personalschemat lite och jag är såå glad att jag slipper
hålla på med det. Fy tusan vilket pusslande att få tiderna att stämma med
timmar, allas önskemål och Sandras behov. Ojojoj. Jag längtar iallafall till
när jag kan vara lite ledig igen, så fort det börjar flyta på med externa
assistenter på hela dygn. Vi har ju kommit en bra bit redan :) Går allt enligt
plan A så kan t.o.m. Göran och jag vara lediga samtidigt redan till våren.
Lite
av virr-varret jag har i huvudet reddes ut igår, så kanske att tankarna börjar
fungera snart igen. Med för mycket oreda så känns röran rörigare än den
egentligen är. Det är ju därför det är bra att fokusera på en sak i taget.
Må
finemang!
.
1 kommentar:
Hoppas bara på att ni har pålitliga lojala assistenter som ser jobbet långsiktigt.
Vi har hittills haft enormt svårt att få folk som ser seriöst på jobbet med Johannes. Just den här långsiktigheten för att få saker att fungera för Johannes är ju extremt viktig liksom den är för din Sandra.
Skicka en kommentar