Tacksam

Gårdagen gick bra, med sjuk tjej och externa assistenter. Mycket bättre än väntat, och bättre än sist vi provade. Vi tror att träningen med assistenter och vila på jobbet vid sjukdom har gett resultat.

Sen var ju damen ganska trött också, vilket gjorde det lite lättare för henne att komma till ro och faktiskt somna, även om kraven var jobbigare än vanligt, förstås. Det blir ju fler, och svårare låsningar när Sandra inte mår bra.

Troligtvis var det en febertopp orsakad av stress/trötthet. Hon har haft det en gång förut, och eftersom inga andra symptom visade sig så antar vi att det berodde på dom förändringar som varit i veckan, och även veckan dessförinnan. Ibland händer det för många saker man inte kan påverka på för kort tid, och då är det bara att gilla läget och ta sig igenom det.

Aptiten kom tillbaks igår, och natten har varit lugn. Någon frukost vill inte damen ha, men frukosten är väl den måltid som är svårast för henne. Hon har aldrig varit någon frukost-människa, utan behöver vakna till i lugn och ro innan hon vill ha.

Eftersom Sandra är på bättringsvägen känns det hoppfullt inför kommande vecka då jag ska träffa några mycket goda vänner. Vi hoppas att det blir av, för dom har tagit ledigt för min skull, på dom enda dagar i veckan som jag kan komma loss. Jag är så tacksam över det, för det är enda chansen för mig att faktiskt kunna träffa vänner, eftersom jag jobbar alla andra dagar och inte har någon som kan ta över mina pass än.

Tack bästa GP-gänget för att ni alltid finns!

.