fredag 22 april 2016

Litet försiktigt Woohooo!

Ett litet hopp tändes igår, efter ett positivt besked från kommunen. Dock vågar jag inte riktigt tro på det förrän det är helt klart, så jag avvaktar med spekulationer och skriverier ett tag. Men ni får gärna hålla en tumme, för om det nu inte är någon baktanke eller fallgrop nånstans så kommer det nog att lösa väldigt mycket inför Sandras framtid. Nästan allt, faktiskt. Små bekymmer kommer väl alltid att finnas, men just nu känns resten som bagateller, och vi är ju vana att hitta lösningar på såna, även om dom är större än vad dom flesta skulle kalla bagateller.

Sandra var fortsatt skör igår och vi hade en snabbkonferens där vi bestämde att ändra lite på kvällsrutinerna ett tag för att se om Sandra orkar bättre. Det känns ju som det är värt ett försök iallafall, om det kan göra att hon fixar korttids. Inga stora förändringar, utan bara små tidsjusteringar som Sandra själv inte märker. Huvudsaken hon hinner klart dom rutiner som innebär krav för henne, innan hon blir för trött på kvällarna.


ann möller undrar om det är någon förändring på korttids som gör att Sandras ork inte räcker, och det är ju svårt att veta med säkerhet, men nåt är det. Vi började märka skillnad på Sandra för ett par månader sen, ungefär samtidigt som dom felaktiga uppgifterna jag berättat om tidigare uppdagades. Dom som LSS-handläggaren och korttidschefen påstår att hela personalgruppen står enig bakom, men som ingen vill kännas vid.

Om dom uppgifterna skulle stämma, så förstår jag Sandras oro. Men jag har pratat med en pålitlig person ur personalgruppen som säger att dom uppgifterna inte stämmer. Dock är det nånting som inte är bra och det är därför det är så viktigt att vi, alla inblandade runt Sandra, får ha ett bra samarbete. Det samarbetet har inte fungerat sen korttids fick ny chef. Han tillåter bara möten mellan honom själv och Godman, nämligen…

Tillslut bokades ett möte med assistenter och hela personalgruppen iallafall, och det ska vi ha i början av maj. Skadan är dock redan skedd. Sen är det ju svårt för personer som inte har riktigt ordentlig kunskap om autism, och personkännedom, att förstå vad en liten tillsynes obetydlig förändring kan påverka negativt. När man frågar så har ”allt varit bra” och ”ingenting är ändrat”


Vi märker oron på Sandra genom att hon tjatar och frågar väldigt mycket om korttids, och det har hon inte gjort tidigare. Hon är också oroligare vid måltider och duschprocedurerna. Framför allt är hon, som jag nämnde igår, väldigt mycket tröttare varje vecka efter korttids.

Vi hoppas att vi kommer fram till något vettigt på mötet vi ska ha, men tyvärr tror jag att det är lite försent för att hinna åtgärdas. Målet för oss är ju att Sandra inte ska ha korttids, utan assistans dygnet runt hemma istället. Men vägen dit är både lång och slingrig. Längre och slingrigare blir den dessutom när Sandra är för trött för att fixa förändringarna som väntar.

Idag blir det nog en biltur om Sandra orkar. Att åka bil älskar hon, och själva åkandet ger henne energi, men till och från bilen, in och ut ur huset, tar energi. Och om hon är för trött så är det inte värt det. Vi har lite ärenden att klara av och Sandra behöver inte lämna bilen under utflykten, vilket är en förutsättning för att det ska gå öht. Vi får se hur det är med orken efter maten sen.


Skön helg på er!

.

1 kommentar:

Bellan sa...

Håller alla tummar jag har!!

Kramar ♥
//Bellan