onsdag 6 april 2016

Sjukt och avslaget

Vi har haft en skön ledighet med en del fixande i husvagnen. Mötet jag skulle på blev inställt, så vi har mest njutit ledigt. Förra veckan försvann i möten, både trevliga sådana och ett som mer var ett nödvändigt ont. Ledigheten hann vi inte känna så mycket av, så den här veckan var det extra välkommet.

Nästa ledighet hinner vi inte fixa nåt i husvagnen, för då ska jag på andra äventyr och eftersom jag behöver bilen så får Göran vara hemma. Nu finns det ju att göra på hemmaplan också, så det är väl inte hela världen, även om vi gärna vill bli lite mer klara i vår extrabostad inför sommaren. Tanken är ju att även Sandra ska få njuta av campinglivet lite lagom, med rätt anpassningar. Det är fördelen med att vi inte har så långt att åka, vi måste inte vara borta så länge, och kan åka tillbaks igen om hennes ork räcker.

Men det dröjer ett bra tag till. Göran har fixat en sovrumsdörr nu iallafall, och det måste vi ha om hon ska kunna komma till ro om nätterna.


Sen måste så klart förtältet upp innan Sandra kan komma dit, för annars blir det för trångt för henne. Hon vet inget än, men har bott i husvagn när hon var mindre, då det fungerade att semestra flera veckor utan större problem. Nu är det nya tider, nya behov och nya anpassningar som gäller, och det mesta löser sig ju på nåt sätt, även om det inte blir på samma sätt ;)

Nåja, en sak i taget. Den här ledigheten var iallafall skön och vädret var ganska bra. Varje gång vi ska hem så vill vi stanna, och längtar efter en semester, som vanligt folk. Men, vi är så tacksamma över att ha någonstans att ta vägen nu iallafall, för annars kommer vi aldrig framåt i framtidsplanerna för Sandras del.


Avslaget på Särskild anpassad bostad låg i brevlådan när vi kom hem. Så nu är frågan, skicka in en överklagan eller skicka in om bostadsanpassning. Vi vill ju helst skicka in om bostadsanpassning, men det är inte säkert att Sandra skulle klara att bo här, så det är en del som måste kollas upp först. Vi hoppas det finns vettiga lösningar, för Sandras skull.

För övrigt hade assistenterna hämtat en kräk-sjuk tjej på korttids imorse. Vi vet inte om det är någon sjuka eller den vanliga tröttheten. Hon har feber, nämligen, och det brukar hon inte ha när hon är trött-sjuk, även om det har hänt nån enstaka gång. Det lär visa sig. Går det över snabbt, typ inatt eller under morgondagen, så tyder det ändå på trött-sjuka. Vi får se.

Imorgon kommer en leverans med lite assistansmöbler som assistansbolaget har beställt. Sen ska det ordnas ett rum där externa assistenter ska sova om nätterna. En och samma assistent till att börja med, förstås. Sen är det ”bara” att vänta in tills Sandra är redo, och vi gissar att vi kan sätta igång om ca 3-4 veckor, eller så. Beroende på om det hinner bli andra bakslag innan så vi måste backa lite, eller om det rullar på smärtfritt. Som vanligt kan vi bara ha en plan, och måste alltid vara beredda att ändra den efter Sandras takt.

Nu ska jag fortsätta ta hand om sjuklingen här så jag önskar er en fin kväll.

.

Inga kommentarer: