tisdag 5 april 2016

Boendefunderingar

Stort tack till ann möller för din kommentar! Ja, det är klart det är mening med ett beslut om anpassad bostad, för med ett sånt beslut måste kommunen verkställa det.


Däremot är vi medvetna om att det inte innebär en framtida trygghet för Sandra. För kommunen behöver egentligen bara anse sig anpassa. Och jag vet att det här låter överdrivet, men i vår kommun gör man allt för att motbevisa behov, diagnoser och intyg, och cheferna drar sig inte ens för att ljuga. Jag vill inte gå in på det närmare, men dom har ljugit om en del viktiga saker och skyller sen på att det är andra, mycket pålitliga personer som ljuger. Eftersom jag har kollat upp det dom har påstått så är det faktiskt väldigt illa skött.

Så det skulle inte kännas tryggt även om vi, efter överklagan, får rätt. Kommunen är kapabel till vadsomhelst, och dom ser inte till individens bästa! Det enda som skulle trygga Sandras framtid, och göra så vi kan dö i frid, är att Sandra äger något själv. Hur det nu ska gå till.

Man kan ju inte råna en bank, precis och vinna är ju inte heller så lätt. Men kanske att vi ändå gör allt för att bli av med dom höga lånen vi har på huset. Sker nåt under, och vi lever länge, så kanske vi hinner spara ihop så vi kan byta ut alla fönster också. Då spar vi energi och kanske kan Sandra bo kvar i huset då. Kanske…

Hon måste få ha en liten buffert till oförutsedda händelser, och hon klarar inte utgifterna utan bostadsbidrag. Det är den störta haken, om vi lyckas få bort skulden.

Så vi står i valet och kvalet igen. Skicka in överklagan, eller skicka in om bostadsanpassning. Vi har intygen klara så vad är det som är bäst för Sandra? Och nej, jag behöver inga råd eller svar på den frågan. Det handlar om ekonomi som vi måste kolla upp ännu en gång. För det är ju självklart vad som är tryggast.

Sen måste dom väldigt stora bostadsanpassningarna gå igenom också. För huset har en våning för mycket om Sandra ska bo där utan oss i framtiden. Källarplanet behöver ”stängas av” för att spara energi, och där ligger ett bra anpassat badrum idag. Det måste ordnas på övervåningen om det ska fungera för Sandra.

Jaja, på ruta ett igen då. Fundera, räkna och hoppas på nåt arv från nån bortglömd rik släkting ;) På nåt sätt måste vi ju lösa det här, för annars har Sandra ingen plats. I vårt hus mår hon ju bra, sånär som på några detaljer som går att anpassa.


Tack förresten också till Miss Wattpads mamma för länken angående stiftelse. Jag får se om jag har ork att kolla närmare på det.

Må så gott!

.

2 kommentarer:

supermamsen sa...

Hoppas allt löser sig!
Har en 13-åring med ASD och hemmasittarproblematik. Orkar inte ens tänka på hur det ska gå framöver med självständighet, jobb, boende osv.
Lycka till med allt!

Bellan sa...

Stora varma kramen (snart på riktigt!) ❤️

//Bellan