En ganska vanlig dag

Det blev ingen träff med sjukgymnasten igår, för han hade gått och blivit sjuk. Det var ju bra, för det innebar att jag inte behövde väcka Sandra, och hon behövde sova ut ordentligt. När hon äntligen vaknade var hon inte utvilad, men jag hoppas att hon håller ihop. Hade jag varit utvilad så hade hon fått vara hemma från korttids…

Å andra sidan är det inte helt okomplicerat att bara låta henne vara hemma, även om jag hade orkat det. För en sån förändring oroar, och kan ta mer energi av Sandra än att åka dit, trots att det inte är riktigt anpassat efter hennes ork.

Det kommer bli så bra sen, när vi bara har Sandra, hennes hus och hennes assistenter att utgå ifrån. Dygnet runt, alla veckans dagar. Det blir bra det. När det nu blir, och om det blir.

Nåja, gårdagen var, som sagt, väldigt skör och assistenterna fick lägga ribban lågt. Dom är så duktiga att det går bra ändå, men det blir ju extra jobbigt för alla, förstås. Det tar på krafterna att vara på helspänn och ligga tre steg före mest varje sekund. Jag hoppas att resten av veckan blir lite lugnare för dom. Tack för att ni finns, ni är bäst! ♥

Göran åkte till husvagnen och har börjat bygget av ”förtälts-golv” och vi hoppas att hans kropp håller ihop så han hinner en bit. Vi längtar efter att få upp förtältet, för det kommer göra en väldig skillnad på ytor och ordning i vår extrabostad. Men det får ta den tid det tar.

Idag ska jag städa. Roligare blir det inte, men skönt när det är gjort. Med Spotify i öronen går det som en dans.

Må så gott!

.