Vardagskänsla

Det här inlägget börjar som förra, jag hann, och orkade, inte skriva nåt till i morse heller, men nu så. Dagen började halv fem då Sunebulan tyckte att det var lagom att vakna för en matte. Han ger sig inte när han har bestämt sig, och klockan fem kände jag att jag ändå behövde en migräntablett för att inte riskera att det eländet skulle bryta ut mer. Nu tror jag dock att det håller på att ge sig, äntligen!

Leka??

Sandra var redan vaken, så det var väl lika bra då, att jag blev tvungen att gå upp i ottan. Annars brukar damen vakna runt sex-snåret, men hon var så trött igår att hon somnade tidigt och natten var lugn, så det var nog inte så konstigt att hon tyckte det var färdigsovet.

Morgonen gick bra. Sandra var lite seg i starten, men på bra humör och kom iväg som hon skulle. Jag har varit seg hela veckan, men man är väl ikapp sig snart igen, nu när resten börjar flyta på.

Det är ju lite ovant och skönt att vara ledig om dagarna igen. Visserligen har vi varit lediga när Jane har varit här med Sandra, men det blir ingen avkoppling på samma sätt. Det är tider att passa och hänsyn att ta, och vi måste gömma oss och Sandra får ju för sig att hon vill att man kommer ibland, då kan man inte neka henne det när man är där, för hon förstår ju inte vem som jobbar, liksom… Så nu känns det som värsta lyxen när vi faktiskt har långrast igen, på torsdagar och fredagar när det inte är korttids.

Sandra är nog trött så här efter första ordentliga ”jobb-veckan” så det blir bra med lite helg för hennes del nu, även om hon nog mest kommer längta till måndagen. Hon kommer hem en timme tidigare på fredagar, 14.30, så jag passar på att blogga och Spotifya lite den sista ledigheten och vi är glada att damen har orkat hela veckan.

Helgen känns jättekort nu när vi blir lediga igen redan på måndag. Men jösses så skönt att få ordning på dagar och ledigheter. Snart är vi nog pigga allihop igen, ska ni se J

Annette undrar hur vi förbereder Sandra på att det är korttids vissa dagar. Det är i stort sett alltid samma dagar varje vecka som hon är på korttids, så det är bara vid förändringar som hon reagerar och kan bli orolig. Hon har korttids på schemat, så dom få gånger vi ändrar dygn så går vi igenom det noga och det brukar gå bra, men funkar bäst om alla veckor ser likadana ut. Så därför har vi korttids månd-onsd varje vecka, oftast. Nästan alltid.

Det här är veckoschemat där endast veckans översikt är med.
Det detaljerade schemat sitter bredvid och visar aktuell dag.

Vi ändrar ytterst sällan, men ibland får våra egna behov styra och blir det inte så ofta så blir inte smällarna större än att det får vara värt det. Lite oro klarar Sandra, om läget i övrigt är lugnt. Men, som sagt, det är bara när vi vill göra nåt på andra dagar än när vi har korttids annars. Det är ju oftast på helgerna man har möjlighet att träffa vänner, t.ex. Och ibland vill vi göra nåt som tar mer tid än dom två dygn vi har ledigt, som en resa och sånt.

Tack Annette för info om röntgen också. Sån har Göran fått prova när han opererade sig i munnen för ett tag sen, så jag vet vad du menar, ungefär. Eftersom det är specialisttandvården som ska röntga, så tror jag nog att den möjligheten finns för Sandra om det visar sig behövas.

Jag önskar er en skön helg!

.