Ja, nu är
den äntligen här! Dagen då vi hoppas få ordning i redan igen. Som vi har
längtat! Det har varit lite turbulent sen vi fick reda på att Sandra inte fick gå
kvar i skolan till det år hon fyllt 21, som var en av dom bästa tryggheterna
dom hade där. Gymnasiet i samma verksamhet och ingen skillnad för eleverna som
inte klarar förändringar. Såå skönt, har vi tyckt i alla år.
Så
plötsligt kom smällen. Gymnasiedelen var borttagen och Sandra skulle till en
helt ny verksamhet. För tre år. Ni som följt min blogg förstår ju att det
liksom inte var att tänka på. Hon hade inte hunnit komma in i en ny trygghet
förrän det var dags att sluta. Så vi bestämde att hon skulle börja på Daglig
verksamhet direkt istället.
Men det
var en del att fixa med först, så Sandra blev lovad att gå kvar i skolan tills
vi hade ett bra alternativ till henne. Allt funkade jättebra, måste jag säga.
Vi sökte utökade assistanstimmar och assistent, och fick igenom assistans även
i skolan under en inskolningsperiod.
Ja, sen
började Sandra och assistent Jane på den dagliga verksamheten som kommunen har
att erbjuda. Efter en del krånglande och tjatande så ordnades vissa
anpassningar där, men det räckte inte.
Sandras rum på första DV. All hennes energi gick åt till att gå in i rummet eller gå på toa. Resten av tiden orkade hon bara klippa. |
Man kan
inte bara placera Sandra i vilken verksamhet som helst, och den här resan har
lärt oss att hon kräver ganska stora anpassningar. Både Sandra och Jane mådde
dåligt av att anpassningar saknades så vi bestämde att avsluta det hela och tänka
i nyare banor.
Och på den
vägen är det. Idag börjar Sandra och Jane den dagliga verksamheten i ett rum
som är omgjort åt Sandra på korttids. Vi tror det kommer bli bra, och det finns
personal där som känner till Sandras behov, vilket saknades på första stället.
Det är jätteviktigt att känna Sandra om man ska kunna anpassa rätt.
På första
stället var det ingen som höll i själva verksamheten, utan allt ansvar hamnade
på Jane. Det säger sig ju självt att det är ohållbart när Sandra tar all tid.
Det är ju därför vi har fått beviljat assistans på DV, för att det går åt en
person till Sandra.
I den här
nya verksamheten, på korttids, är det en helt annan ansvarskänsla från
personalen (som ju också vet vilka resurser som behöver avsättas till Sandra) och
Jane kan koncentrera sig på att assistera.
Så klart
behövs det en inkörningsperiod och ingen tror att det kommer gå helt smärtfritt
från start, men det kan bara bli bättre. Anpassningarna och personkännedomen finns
och vi tror alla att det här kommer att bli väldigt bra när både Sandra och
Jane kommer in i sina nya rutiner.
Och
vartefter rutinerna kommer på rätt platser så kommer Sandra må bättre, och orka
mer. Då, äntligen, kan vi känna oss helt lediga på våra ledigheter, och inte
sitta beredda med mobilen bredvid oss helatiden J
Lycka till
Jane, Sandra och alla inblandade på korttids, ni är bäst!
.
2 kommentarer:
Så roligt och bra att verksamheten kommer igång.Glad för er skull att det gick att anpassa.
Förstår inte att DV inte hade personal som tog ansvar,jag trodde det skulle vara ganska likt skolan.Eller menar du att de som går på DV anses klara mer själva plötsligt (enbart för att de slutat skolan)?
Om det är så är det inte konstigt att så många inte går i DV (iaf i vår kommun).
Ha en skön dag!
Annette
Som alla har väntat på dagen D och nu är den här :)) Jag håller tummarna och önskar alla lycka till.
Kraaaam <3
Skicka en kommentar