Lösningar närmar sig

Igår hade vi vårt möte på korttids och det känns väldigt positivt. Jag slås ofta av hur många fina människor det faktiskt finns som gör allt dom kan för att göra det så bra som möjligt.

Den känslan ger en slags frid, även om jag vet att motsatsen förekommer. Dom flesta gör sitt bästa. Fördelen med att bo på en liten ort är att det blir tryggare. Personalen känner till oss och vet behoven för det mesta.

Så i nya situationer och ansökningar är det många som kan intyga vilka anpassningar som krävs, och som förstår varför. Det är så lätt annars, att inte bli trodd. Att uppfattas som en hönsmamma som tror att det krävs mer än det gör.

Det är så otroligt skönt när personal säger exakt samma sak som vi, och det upplever vi ganska ofta iom att så många känner Sandra, och har jobbat med henne genom åren. Just det ger en liten förhoppning till att även boendefrågan kommer att lösa sig så småningom.

Men nu var det mötet på korttids jag skulle berätta om. Den Dagliga Verksamheten där drar igång om en vecka, så det är den sista veckan nu, med vår akutlösning. Det känns fantastiskt bra, för jag vet inte hur länge till Sandra hade hållit ihop med ostrukturen som automatiskt blir i hemmiljö hur mycket vi än planerar och försöker.

Den enda haken nu är om det blir snöstorm på onsdag så personalen inte kommer till IKEA för att få lite inredning köpt till Sandras DV-rum. Men det ska vi väl hoppas inte inträffar.

På torsdag åker Jane till korttids och finplanerar det sista och får klart med schemat och på fredag har Jane och jag ett kort möte här hemma inför starten nästa måndag. Jag håller på att fixa lite nya schemabilder och Jane ska fota det som saknas på torsdag så hinner jag få det helt klart till på fredag, så Jane får det med sig.

Sandra vet inget än, och jag vet inte riktigt när det blir lagom att berätta det för henne. Det beror lite på hur vi lägger fram det, eftersom det inte är en helt ny miljö för henne. Men först måste vi vara helt säkra på att allt är klart så vi säger rätt dag innan vi säger nåt alls. Troligtvis blir det lagom att förbereda det nya schemat, och visa det för Sandra, helgen innan det drar igång.

Det kommer att bli bra om det blir som vi har tänkt oss, och det tror jag det blir. Sandra är trygg i lokalerna och med all personal och det kommer vara lättare att få dagarna att flyta på även vid sjukdom framöver. Det är lugnast för alla och skönt för oss här hemma som kan slappna av bättre på ledigheterna.

Jag hade en telefontid med läkaren igår också och jag är nu uppsatt på väntelistan för att få axeln opererad. Det är en enkel operation och 2 av 3 blir återställda efteråt. Så det känns bra och jag hoppas att min arm ska fungera sen. Det vore iaf toppen om jag kunde simma igen, för det är nåt jag gillar J

Jaha, det var väl allt för nu. Trevlig helg på er!

.