Trötthet och avvaktande framtidsoro

När Sandra kommer hem från DV efter första veckan med ordning och reda igen, och är så lugn och glad, då kan man bara bli lycklig ända in i hjärtat J

Visst är hon trött, och det hade Jane märkt också, i slutet av veckan, men en helt annan trygghet och glädje lyser igenom. Både hemma och på DV. Det kommer bli kanoners det här, och det känns sååå bra!

Nu är det ju boendefrågan vi får fortsätta med, men den är iaf på gång. Ansökan, med lite ”intyg” från olika personer som känner Sandra väl ska skickas in inom kort. Sen får vi väl luta oss tillbaks och invänta ett beslut. Det kanske går smidigt, rent av… Iaf så är det ingen idé att lägga energi på det i förväg. Tills beslutet kommer får vi njuta av att livet funkar igen, helt enkelt.

Vi klarade av kvällsbestyren i tid igår med, eftersom det bara blir låsningar om Sandra blir för trött. Allt gick bra, men vi märkte den där ostadigheten i henne frampå kvällen. Hon trevade med fötterna och verkade inte riktigt veta vart hon skulle kliva. Vi ser ett mönster när hon blir riktigt trött, eller har många intryck att bearbeta. Så en helg behövdes nu, helt klart. Även om Sandra tycker att vi kan hoppa över den ;)

Det är lite otäckt när hon blir så där ostadig och inte riktigt kan styra sin kropp. Men vi känner oss inte oroliga längre (som vi gjorde när det hände ordentligt ett par gånger tidigare, för er som följt bloggen länge). Beror det på överbelastning så är det ju ofarligt, och vi får helt enkelt skala av intrycken och se till att hon får vila ordentligt.

Ja, vi får ju hoppas att det är så iaf, och att det vänder lika snabbt som det gjorde sist. Det lär ju visa sig dom närmaste dagarna. Är det som vi tror, så är det ju ännu viktigare att hennes boendeform anpassas. Får hon inte möjlighet till ordentlig vila i sitt eget hem så kommer hon att krascha tillslut. Det är ingen överdrift.

Dom två gånger hon har blivit riktigt dålig, så kanske det berodde på att hon inte fick den vila hon behövde när dom första tecknen märktes… För då visste vi inte. Det är faktiskt ganska troligt att det var så. En av dom viktigaste punkterna vi har till anpassat boende åt Sandra. Gruppbostad och lägenhet går bort.

Men det är inte lätt att få oinsatta att förstå, och det uppfattas väldigt lätt som att vi överdriver. Det är bara det att jag egentligen är tvärtom. Jag är ganska öppen för olika förslag och brukar akta mig för att säga att det inte går förrän vi har provat, men det här är Sandras största bekymmer. Och hon är extremt känslig.

Nåja, jag ska inte börja oroa mig (eh… försöka låta bli att oroa mig) innan vi vet om det blir ett problem.

Idag hoppas jag på en lugn dag. Min huvudvärk vill inte riktigt släppa taget (Migräntabletterna är utbytta mot Alvedon) men klarar vi oss från utbrott idag så tror jag den håller sig i schack. Natten har varit lugn och i skrivande stund sover damen fortfarande, men troligtvis är frukosten avklarad innan det här hinner bli publicerat. Det brukar ta lite tid att få det klart när jag behövs på annat håll titt som tätt. Klockan har passerat 06.00, då Sandra brukar vakna, så jag antar att det är full fart här närsomhelst.

Jag önskar er en fin lördag!

.