torsdag 20 februari 2014

Trött och lycklig

All ork bara försvann igår, så nåt förberedande av blogginlägg blev det inte, och i morse hade jag inte tid. Men nu kommer det J

Migräntabletterna håller mig fortfarande på benen, tack för det! Utan tabletter är jag inte så kaxig när migränen slår till. Jag vilade iaf så mycket jag kunde innan Sandra skulle komma hem igår, och lite beredda var vi ju på en trött tjej efter alla nyheter.


Men vilken skillnad redan, efter tre dagar med ordentligt schema! Visst är hon trött, och frågar mycket om schemat, konstigt vore det ju annars, men hon känns stabilare och gladare. Det märks ju när det ställs krav, som toalettbesök och sånt. Hon klarar det bättre och låsningarna blir inte lika många och svåra när hon mår bättre.

Hon stortrivs med DV på korttids, och tycker att det är jätteroligt att Jane är med henne där hon annars är van med korttidspersonalen. Visserligen tycker hon oftast att allt nytt är roligt ett tag, men jag tror nog att det kommer hålla i sig den här gången. Mer anpassat än så här är iaf svårt att få.

Tröttheten kom ikapp lagom till kvällsbadet igår, så vi kortade ner nattningsproceduren lite, innan låsningarna blev för stora. I morse vaknade en solstråle och längtade iväg igen. Förutom att snön som hade kommit oroade henne, så gick morgonen bra och jag hoppas att orken räcker under dagen.


Återigen har vi sett vilken skillnad det blir när det anpassas rätt. Det är så viktigt att man är medveten om det, och inte bara kör på när det ”ofunkar” i en verksamhet. Man ska alltid tänka efter ordentligt när det blir problem. Vad beror det på? Man måste alltid jobba med orsaken till problemet och inte stirra sig blind på själva problemet.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Livet funkar med anpassning och det är värt varenda uppoffring!

Jag är tacksam över att det gick att anpassa DV, att kommunen var öppen för alternativa lösningar, att vi har världens bästa korttids som välkomnade alternativet. Och att vi har finaste, fina Jane som är så superduktig på att anpassa rätt, och se orsaker till ”ofunkar-dagar” Det finns många fina människor som har valt rätt jobb!


Annette hade lite frågor angående tandläkaren. Tack för alla tips, det låter intressant med den där tandvårdsboken och hur man borstar tänderna.. Nu har vi inte så stora problem med just den biten, även om det inte är plättlätt att borsta tänderna ordentligt. Men det beror inte på nåt annat än att Sandra får kväljningar av tandborsten och har lite svårt att gapa ordentligt. Alltså inget som hon själv kan påverka och då hjälper det inte med bilder och förklaringar.

Tandhygienisten som Sandra är van vid här är jätteduktig, och vi fick bilder hemskickade inför första ordentligare undersökningen. Det fungerar jättebra med själva besöken, det som är problem är att göra saker, vadsomhelst, utöver den vanliga vardagen. Särskilt nu när det är så mycket annat nytt för Sandra att bearbeta.

Hon är otroligt känslig för intryck, så oavsett hur förberett det är, och hur bra det går, så blir det för mycket ibland. Vi kan t.ex. inte ha ett tandläkarbesök och ett frissabesök på samma vecka, det orkar inte Sandra.

Röntgen vill vi inte blanda ihop med besöken hos tandhygienisten, eftersom dom fungerar så bra. Risken är att det inte går att röntga (Sandra kräks nästan när hon får in saker i munnen) och då kan det bli problem att även klara dom vanliga besöken sen. Därför behöver Sandra till specialisten för att röntga, eller iaf försöka röntga. I värsta fall behöver hon sövas, men hon har klarat det en gång tidigare så det finns hopp. Det beror på hur duktig tandläkaren är och hur Sandra mår i övrigt.


Ha en fortsatt fin dag!

.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Bra att det funkar bra för Sandra hos tandhygienisten.
Nytt tips - det finns en röntgen där man slipper ha saker i munnen nämligen en kamera som snurrar runt medan patienten står på golvet!
Jag visste inte att såna fanns förrän jag fick se den hos specialisttandvården här.Sedan finns det alternativ vid tandsten och det är ultraljud,mycket enklare än att skrapa.
Hanna har samma problem och orkar inte heller flera saker samma vecka/månad men tänk att hon längtar till tandvården.En annan fin sak de gör är att hon får en belöning där fast hon är vuxen (skillnad mot t ex när hon tar blodprov,då händer det att personal rynkar på näsan om man ber om en belöning de tycker det är endast för barn).
Har jag läst eller missat - hur gör ni de gånger Sandra ska stanna kvar och sova på korttids?Jag menar,om hon ibland ska hem,ibland stanna kvar - hur funkar det?
Ha en bra dag!
Annette

Anonym sa...

Kollade vad röntgenkameran heter - den heter "tomograf" eller om det är datortomograf" kan ju vara bra att veta.
/Annette

Patricia sa...

Nu får du göra kors i taket, för nu är jag inne på bloggen!! .. :D

Det är så himla kul att allt funkar så bra nu, med tanke på så mycket nytt som kommit sista tiden .. jätteglad för er skull.

Inte lika glad över din migrän dock :/

Krya kramar <3

Tina sa...

Ja att anpassa är hela grejen lixom !!! Men ibland lite krokiga vägar innan det blir rätt. Jag är så glad för er att det funkar bra nu och att Sandra vill dit ! <3
Sandra och ni är fantastiska !! Saknar massor, hoppas på kunna ses snart <3 <3 kramar