Det var en
jobbig dag igår. Sandra var så trött så hon grät så fort hon såg oss, och sen
grät hon för att det kom ”dumma tårar” och att trösta är ju inte det lättaste
alla gånger. Sandra klarar visserligen att få tröst, om det är på hennes
villkor, men när tröttheten är så här stor, så hjälper det inte så bra. Att
trösta triggar igång ännu fler tårar och leder till storgråt utan slut.
Igår
behövde hon mest vara ifred, för att få tillbaka orken. Sen går det ju inte att
lämna henne själv, så vi hade jämt att göra att försöka vara tillräckligt nära
utan att störa för mycket. Osynlig hjälp är den bästa, och ju tröttare och
skörare damen är desto mer stör vi, och desto mer hjälp behöver hon. Låter väl
logiskt och plättlätt?! ;)
Hur gör
man då? Ja… säg det. Det är inte så mycket annat att göra än att försöka ta sig
igenom dagen. Såna dagar tar ju slut, som väl är, och det hjälper bara att vila
så gott det går. Vi är glada att Sandra faktiskt kan vila/ta det lugnt nu, för
det har hon inte alltid kunnat. När hon var liten körde hon på tills hon stupade
och bara låg och kräktes i ett dygn.
Det är iaf
skönt att vi är två här hemma, som kan turas om. Så det gick rätt bra, faktiskt
och jag kom t.o.m. iväg till frissan som planerat. Men till kvällen fick vi tänka
om. Det blev i stort sett bara tandborstning och omstoppning kvar av
kvällsrutinerna när vi hade skalat bort alla måsten vi kunde skala bort, och
några till. Hon orkade inte ens peta i sig lite mat.
Tyvärr har
hon såna förväntningar att hon har svårt att sova, så nu sitter jag här och
väntar på att hon ska komma till ro igen. Förhoppningsvis innan det blir morgon…
Det vore ju jättetråkigt om hon inte orkade iväg idag, så som hon längtar.
Jag önskar
er en fin fredag (när den börjar om några timmar) och helg. Hörrni, imorrn är
det redan mars!
.
2 kommentarer:
Stackars Sandra att bli så trött, hoppas hon fick ihop tillräckligt med sömn och kom iväg i morse.
Goer helg på dig!
Kram
Så härligt när allt går bra (ja,det tycker jag det verkar göra för att det tar tid att vänja sig vid det nya är för mig självklart så jag tänker istället att det går bra när det går åt rätt håll).
Det där med att vara ifred,inte orka med intryck det kallar jag att Hanna behöver "ha det lugnt" då förstår de flesta vad jag menar även om de inte vet alla detaljer.
Trevlig helg på er!
Annette
Skicka en kommentar