Nä, jag tar en veckas bloggpaus, eller nåt. Jag är inte deppig eller så, tvärtom! Men det känns så meningslöst ibland, när jag har vänner som kämpar och har det riktigt tufft. Som att jag inte har nåt att komma med…
När det ändå inte går att nå dom som verkligen skulle behöva det, vad är det då för mening? När beslutsfattarna ändå kör över och mosar utan att titta i backspegeln. När det inte hjälper hur mycket man än försöker förklara. När det finns barn som inte vill leva…
Jag fastnade på nåt sätt, men återkommer.
♥ Kram ♥
8 kommentarer:
Jag förstår din känsla av hopplöshet!
Sköt om dig Nina<1
Kram Maritha
Så frustrerande .. livet är så orättvist ibland, eller ganska ofta för vissa dessvärre .. =(
Må så gott!
Kram Patricia
Att de ska få rasera allt för många familjer..Inte klokt !!! Klart att man känner med sina vänner när de har det svårt :-(
Kramar om <3 Annika
Hej där gumman!
Trist att du känner så :( även om jag förtår dig. Men jag vill ju veta vad Sandra gör, hur hon mår och vad ni gör för att hjälpa henne. Jag vill ju veta hur ni har det, vad Sune pysslar med och om Sandra hittar på några roliga kommentarer.
Ni hör ju till min vardag på nåt vis, era rutiner har ju liksom blivit mina också om du förstår hur jag menar.
Du är en go och omtänksam med människa med stort hjärta och jag kommer att sakna dina inlägg och din humor här.
Stor kram på dig för allt som du ger
Håller med Aspiggan i allt hon skriver här ovan! Er familj är en del av mig och min familj... har lärt känna dig genom bloggen. Men jag förstår dina tankar, har nämligen känt lite likadant denna veckan. Men, men, du kommer igen när du känner att det är dags. Vi är nog många som väntar på dig härute. Men huvudsaken att du mår bra!
Kramar om dig, vännen ♥
//Bellan
Kramar om dig, du som tänker så på andra!/Agneta <3
Hej vännen
Ta hand om dig och dina, Hjärte kramar från mig
Ja jag tänker också mycket på alla som kämpar så för sina barn.
Men sen är det ju så att man behöver läsa även om de som har det ganska lugnt omkring sig (eller hur man ska uttrycka sig för det har du ju inte det alltid heller med utbrott, sömnlöshet osv), men du har så många pedagogiska lösningar och tankar så jag gillar ju din blogg för det också.
Hoppas att du snart är åter. Många kramar från Marielle!
Skicka en kommentar