fredag 26 augusti 2011

Rastlös rast

Ja… Det var ett fasligt rastande här! Och idag igen… Det märks att man inte är van att ha så mycket tid över. Men man vänjer sig väl, och behöver det säkert också. Men nu när Sandra kommer hem en hel timme senare så känns det som vi har hela dagarna på oss att göra ingenting på, eller nåt…


Nåja, igår morse halverade jag Sandras frukost, och väckte henne tio minuter tidigare, men inte blev det så värst mycket bättre för det. Nu ska vi testa, efter ett tips från en vän på fb, att minska frukosten ännu mer och sen skicka med en frukt till skolan.

Alternativen annars är ju att väcka henne tidigare, och det känns inte vidare lockande, eller att hon äter frukost i skolan. Det gjorde hon i början, men då är hon inte hungrig sen, när det är lunch, så det var ingen bra lösning.

Sandra kom iaf iväg bra med taxin igår, och lite mindre stress blev det än dagen innan. Chauffören hade plommon med sig till oss och jag fick ett recept av en vän på plommonmuffins som jag ska testa idag, tänkte jag.


När Sandra hade åkt tog vi bilen till en grannkommun där vi promenerade lite och klarade av ett bankärende och några små inköp. Bäst vi gick där och promenerade så kom vi på att nu är Sandra så stor, och allt funkar så bra runt henne, att vi faktiskt skulle kunna planera lite större roligheter för oss själva.

En resa, t.ex. Bara vi två! Och ha semester samtidigt! Alltså göra sånt som man gör på semestrar när man inte jobbar samtidigt. Det är, håll i er nu, 24 år sen vi åkte på semester bara Göran och jag!

Visserligen var vi till Turkiet när Sandra var ett år, och fungerade som ettåringar gör mest, så det var ju som en rätt vanlig semester det med, då vi kunde gå ut på kvällarna och göra lite vad vi kände för. Men sen dess har semestrarna mest bestått av 100% anpassning och assistans. Iaf har vi inte haft semester utan varit ganska trötta när vi kommit hem, och vi har ju fått avstå väldigt mycket av sånt som man brukar göra på semestrar.


Medan jag var på banken hämtade Göran resekataloger :) Nej, vi ska inte åka än, det har vi inte hunnit planera för, men det är så roligt att vi känner att vi faktiskt kan, så vi ville drömma lite så länge. Om ett år tror vi att det kan bli verklighet, och har man väntat så länge som vi har, så är ett år snart. Längtar gör jag iaf redan nu…

Tänk att flyga och kunna njuta av nåt gott att dricka, inte behöva bry sig om ifall det blir rörigt och barnskrik runtimkring, gå ut på kvällarna, bara vara och göra vad vi vill när vi vill, bada, slappa, sova tills vi vaknar, äta vart vi vill när vi vill, vara bland folk, kunna lämna hotellrummet, inte planera nånting… Förstår ni vilken lyx?!


Innan Sandra kom hem hade jag hunnit bli rastlös, men det berodde nog mest på att det var för kort tid kvar att sätta igång med nåt och för lång tid för att bara vänta på Sandra. Men när hon kom hem var hon iaf glad och nöjd, även om skolstarten börjar göra henne lite trött, vilket ju inte alls är konstigt.

Vi var lite beredda på en ledig fredag idag, men riktigt så trött var hon inte. Däremot kommer hon ihåg att det brukar vara ridning på fredagar, så hon blev ju rätt sur när jag sa att den inte har börjat än.

Sen vet man ju inte med säkerhet, för Sandra har stenkoll oftast. Och även om det inte brukar hända så kan det ju bli så att personalen glömmer att skriva i boken. Och OM det nu hade varit ridning så hade det ju blivit katastrof om inte Sandras ridgrejor kom med till skolan. Så för säkerhets skull ringde jag till en av lärarna och frågade. Men det var ju som jag trodde, bara Sandras egna önskning som påverkade damen.


Jag passade också på att fråga om dom kunde kontakta skolsyster med Sandras öra, och det skulle dom försöka med. Skolsyster är ju på olika skolor olika dagar, så det är inte säkert att dom får tag i henne, men får dom inte det så löser vi det själva.

Det vore bara lite skönt om Sandra slapp ta ledigt nu i början, när hon har längtat så. Men örat ser inte så bra ut, det jag kan se med en vanlig ficklampa. Sårigt är det, och har vi otur så är det sårigt längre in också, med stor risk för inflammation i hörselgången :( Men det tar vi då isf.

Ha nu en skön dag och trevlig helg, och tack för att du kikar in hos mig!

♥ Kram ♥

4 kommentarer:

Maritha sa...

Jag förstår att bara tanken på att kunna planera en resa känns fantastisk för er! Hoppas ni såg många fina ställen att åka till, ni har ju ett år på er att välja ;-))

Låter ju inte bra med örat, kliar säkert förskräckligt för henne!

Önskar dig en skön fredag och helg!

Kramen fina Nina // Maritha

Anonym sa...

Aj då, röda hörselgångar är inget roligt alls. Hoppas att det bara är nåt litet sår som snart läker :/
Men du...vilken otrolig lyx, va? Att åka på semester alldeles utan ett enda passande, att bara få tänka på sig själva, underbart!
Det måste ju vara rena drömmen... :)
Önskar er verkligen en tur till afrikas savanner med lite giraffsafari...det du Nina!!! Så kan ni sjunga Lingonben för barpersonalen och dansa på borden hela nätterna utan att behöva tänka på att gå upp på morgonen...
Planera på nu och ha en skön fredagsrast//Lenaeff

Annelie L sa...

Jag blir så glad för er skull så jag faktiskt får tårar i ögonen när jag läser om er kommande ledighet. Tänk så ljuvligt underbart, ni kommer njuta mer en de flesta, som tar ensamsemester som något naturligt, som bara ska vara, liksom.
Tänk vilket härligt år med planering och drömmar, det är ju en stor del av semestern det också.
Vi har varit på två semestrar utan barn under de senaste 25 åren och de var underbara, och då kan ju inte våra semestrar med barn jämföras på samma dag som er med Sandras alla behov.
Så lycklig jag är för er skull .
Kram finaste Nina <3

Bellan sa...

Förstår lite av känslan ni kan ha nu när ni efter alla år kan börja planera egen semester, så härligt för er! Det är ni verkligen värda efter allt slit ni haft genom åren (och fortfarande har).

Hoppas skolsyster kunnat kolla örat. Smidigast om de kan göra det på skolan så Sandra slipper åka nån annanstans med allt vad det innebär....

Stor kraaaam till fina Nina!
//Bellan