onsdag 31 augusti 2011

Okunskap


HÄR kan ni läsa en av orsakerna till mitt förra inlägg. Bland kommentarer ser man vilken okunskap det finns och det gör att det känns så viktigt att berätta hur det är... Samtidigt vet jag ju att dom flesta människor faktiskt begriper bättre än att tro på eländet.

♥ Kram ♥

4 kommentarer:

Annelie L sa...

Det är så skrämmande att folk här i Sverige 2011, har så fruktansvärt lite koll och ändå uttalar sig som om dom var proffs......Man häpnar och blir rädd, är det verkligen så här illa????

Nattmia sa...

Okunskap finns det en massa överallt och helst när det gäller människor som inte vill veta hur det är utan bara vill se det de själva tror..
Men det finns oxå mycket bra kunskap ute i allmänheten, inte att förglömma..

Med tanke på debatten som blev så kan jag ju säga att en sådan debatt behövs och gärna så att även myndigheter lägger sig i..
Jag har tex varit med om en familj där jag är helt övertygad om att problemen med diagnosen hade varit avsevärt mindre om barnen vuxit upp i en annan familj.. Och jag tror att även omsorg och social såg det men valde att gömma sig bakom diagnosen så man skulle slippa kostnaderna (vad jag gissar) När det tillslut kom anmälningar från flera håll tog man tag i det, tyvärr lite sent men ändå bättre sent än aldrig..

Massor av kramar till dig och din fina familj... ♥

Maritha sa...

Jag blir rädd när jag läser.......så här får det ju inte vara!!!!!!

Kram fina människa!!

Maritha

Anonym sa...

Hej! jag läste några av kommentarerna och jag håller med till viss del och till viss del inte.

Jag håller med om att läkarna allt för ofta inte kollar upp hela familje situvationen utan säger att jo men du har det och det.

jag kan säga att jag är fel diagnostiserad med autistiska drag .Och min nuvarande psykolog kan inte se utan för ramarna utan fast håller autistiska drag för hon vet vilka konsekvenser det får för henne om hon ändrar åsikt.
För min mamma blir vansinig och anmäler och bråkar och beter sig allmänt illa.

Jag har inga koncentrasions svårigheter och jag har absolut inte svårt med det sociala på ett utmärkande sätt.

Men jag har en mamma som inte kan bete sig en mamma med stora svårigheter som ingen ser och det har gjort att hon behöver inte hjälp för det är ju mig det är fel på. så jo diagnoser ställs fel ibland.

Och klart att barn och unga ska ha diagnos när man kollat först på hela familjen och har man då konstaerat att föräldrarna försöker sköta sig. för alla kan inte vara perfekta. då kan man sätta diagnos. men diagnosen ska göras om vart annat år tycker jag om personen är extremt högfungerande

ps jag är mellan 20-25 års åldern och jag lider ett helvete av att ha en diagnos jag inte känner igen mig i