Det gör skillnad

Vi är så tacksamma över att allt runt Sandra fungerar så bra nu. Att det fungerar ser vi inte minst på Sandra, som är tillfreds med det mesta och nästan alltid glad och positiv.

Att hon är trött och grinig ibland är ju en sak, vem är inte det? Men jag menar i det stora hela. När hon är utvilad. Hon mår så bra och jag är såå tacksam över det! För det är tyvärr ingen självklarhet för personer med npf.

Dom blir alltför ofta misstrodda och det tas inte på långa vägar den hänsyn dom behöver. Jag menar, dom möts inte alltid med respekt och förståelse. Folk fattar inte hur viktigt det är med t.ex. rätt pedagogik och struktur för att personer med npf ska fungera och må bra. Npf syns inte, och det finns dom som tror att det inte ens finns… Åtminstone adhd är starkt ifrågasatt.

Folk tror att autism ökar och är på modet, och att adhd-föräldrar vill droga sina barn för att dom inte klarar att uppfostra dom. Att det är en enkel och bekväm utväg att ”sätta en diagnos” på sitt barn för att slippa göra nåt mer sen. Sånt gör mig ledsen och arg. Jag undrar varför dom som vet minst är dom som har flest åsikter? Jag önskar att såna personer kunde lägga sin energi på att läsa om npf istället för att trampa på dom som har det jobbigt ändå.

För det första kan man inte gå till doktorn och be om en diagnos. Det krävs en noggrann genomgång av hela livssituationen. Föräldrar, lärare och barnet själv intervjuas och barnet genomgår en massa olika tester. Så vemsomhelst får inte en diagnos bara för att föräldrarna inte orkar uppfostra…

Sen är det ju också så att man inte ”slipper göra nåt mer” när barnet har en diagnos. Det är inte så att man liksom skyller allt på det och sen lutar sig tillbaks och har det bra. Jag skulle vilja påstå att det efter diagnosen kräver enormt mycket jobb innan livet börjar fungera.

Däremot är diagnosen en stor hjälp till att förstå sitt barn, och hitta rätt vägar för att barnet ska må bra igen. Utan en diagnos skulle man aldrig hitta rätt. Oj, vad jag har lärt mig mycket om Sandras sätt att tänka och uppfatta saker genom att lyssna på personer som själva har någon form av npf.

Att Sandra fungerar, och mår bra, är tack vare att alla runt henne respekterar henne, strukturerar upp hennes tillvaro, anpassar och schemalägger och har rätt tänk. Skulle det försvinna så skulle Sandras liv braka ihop, det har jag sett många exempel på.

Att ta bort tryggheten, strukturen och assistansen, runt Sandra skulle vara som att ta bort rullstolen för en som inte kan gå. Skulle nån ens komma på tanken?

♥ Kram ♥