Jag
brukar leta efter idéer på nätet, och inspireras av bilder på olika material
eller skapande som andra gjort i skolor och på förskolor. Sen gör jag om det
lite, så det ska passa Sandra, förstås.
Häromdagen
när jag satt och bläddrade bland bilder, så fick jag syn på färgglada figurer
som några barn hade gjort. Det var rektanglar med armar, ben och ansikte. Då
kom jag att tänka på när dom i Sandras första skola övade på geometriska
former. Det gäller ju att anpassa lärandet efter vad individen uppfattar och
förstår.
Det
finns någon sång som dom sjöng också, och som jag inte kan mer än en mening på
”Gubben kvadrat, gubben kvadrat” och det fanns väl figurer i alla former, antar
jag.
När
dom hade tränat på ”kvadrat” i skolan, så började Sandra rita sina
huvudfotingar med fyrkantigt huvud. Och då blev väl syftet lite avigt, kan jag
känna. Alla huvudfotingar fick fyrkantigt huvud i ett par års tid, och jag
började tillslut visa att ett huvud är runt, fast jag egentligen inte vill
tillrättavisa henne när hon ritar. Kvadrat lärde hon sig däremot inte.
Nu
ritar hon alltid runda huvuden igen. Ibland blir det huvudfotingar, och ibland blir
det hela kroppar.
Ska
man lära Sandra något (och jag tror inte hon är ensam) så bör man nog hålla sig
till det hon ska lära sig, och inte blanda in andra saker som förvirrar och
försvårar.
Som
när dom, i samma skola, tränade på att gå över gatan. Jag tror jag har berättat
det förut, så ni som följt min blogg länge känner kanske igen det.
När
dom kom till en trottoarkant stannade dom och tittade efter bilar, förstås.
Inget konstigt med det. Dom blandade inte heller in höger- och vänsterlära
samtidigt som barnen skulle koncentrera sig på bilar, vilket var väldigt bra,
tycker jag. En sak i taget, liksom. Dom pekade och sa ”Ingen bil där, ingen bil
där, nu gå”. Klart, enkelt och tydligt. Jag har inga åsikter om det, utan
tycker det var bra. Men det kräver att den som ska lära sig trafikvett har
konsekvenstänk…
Sandra
har inte det. Hon ser det hon ser och kan inte räkna ut att det kan komma
bilar, eller vad som händer om hon går ut framför dom. Hon lär sig saker
utantill, och det är inte samma sak som att hon förstår det. Och då blir den metoden
plötsligt livsfarlig, faktiskt.
Sandra,
jag och en släkting var på promenad för länge sen, när Sandra fortfarande gick
i den skolan. Släktingen, som inte kände Sandra så väl, konstaterade att hon
var så duktig i trafiken. För hon stannade vid varje trottoarkant och sa ”Ingen
bil där, ingen bil där, nu gå”.
Bara
det att Sandra inte tittade efter bilar, utan på sina egna skor. Och när hon
hade läst ramsan som hon lärt sig att man ska göra när man kommer till en
trottoarkant, så gick hon. Oavsett om det kom bilar eller inte.
Så
jag fick träna henne i att hon vid varje trottoarkant bara ska stanna, och att
det är jag (eller den ansvariga) som säger till när hon kan gå.
Det
var det om det. Idag ska vi troligtvis sjunga vidare. Jag gjorde lite fler sång-kort
igår, och sorterade alla i nya påsar, så varje påse innehåller lite blandad kompott
av långa och korta visor. Så det blir lagom variation och roligt både att
lyssna och sjunga. Nu har vi en hel del sånger, faktiskt. (Länk till sångstund med sångkort, om nån missat och undrar)
Må
gott!
.
1 kommentar:
Man luras ofta att tro att barnen är "duktiga" och kan mera än vad de egentligen kan, eftersom de lärt sig något utantill utan att förstå vad det egentligen betyder. Det gäller att vara uppmärksam 😉 Kramar
Skicka en kommentar